hej träningslivet.

På riktigt. Nu vill jag igång igen. Nu ska jag igång igen. För jag mår så bra jag kan. Jag gav mej själv tid att verkligen komma ifatt med allt, inte bara fysiskt utan också så att huvudet skulle hinna med. Jag bestämde mej också för att när jag haft min första mens efter operationen, så återinviger jag mej i träningen igen.

Och nu är jag där. Post mens. Post happy mens. Om man ens kan kalla det mens. Inget är ristat i sten, men om det fortsätter ens litegrann i samma stil så har operationen lyckats över all förväntan. Över alla bredder. I två dagar visste jag av det. Två. Dagar.

Två dagar. Två skvättar.
Ungefär så.
Välsignelse. Trumpetfanfar. Änglakör.

Nu är det bara att hugga i. Ta i. Lyfta. Springa. Jag har haft superlängt senaste dagarna! Samtidigt har det varit otroligt riktgivande att kliva åt sidan. Nyttigt och lärorikt. Eftersom jag blev träningsmänniska först på gamla dar (typ ungefär), så vill jag ibland för mycket, får för mej att jag har så mycket att ta igen. Tillika är det mitt driv. Jag vill träna för livet.

Så under dessa veckor har jag finslipat på vad jag vill med min träning: såsa runt lite mindre. Lite mera struktur, men ändå inget minutprogram eller prestationsmål inom viss tid. Jag har nämligen en tendens att flumma runt, göra lite här och lite där. Komma av mej. Börja om igen. Istället för att styra upp när  jag styrketränar, springer och när jag tar hand om min rörlighet. Inte allt i en enda röra.

För trots att jag är väldigt snäll med mej själv överlag och verkligen strävar efter att följa kroppens mående i min träning, så är jag samtidigt duktig på att vilja för mycket och plötsligt glömma bort att jag inte orkar hur mycket som helst. Som nu när det är sommar – jag har fullt schå i trädgården, det är gräsklippning, röjning och rensning. Då behöver jag sannerligen inte kräva av mej själv att jag dessutom ska orka springa en mil eller knäböja max. Det är det som är den stora konsten för mej – att dribbla med krafterna. Först svettas i trädgården, sen i träningstajtsen, ja det blir ju i princip som att köra dubbelpass. NTS helt enkelt.

6 reaktioner på ”hej träningslivet.

  1. För mycket och för lite skämmer allt – eller ?

  2. Åh jag har verkligen tänkt på dig och din mens! Så härliga nyheter, hoppas det håller i sig, men varför skulle det inte göra det liksom?! Och jag känner igen mig i det du skriver om träning. Vi har också jobbat mycket i trädgården och ändå ska jag liksom träna. Men har ändå i helgen gjort en del av mina övningar som inte kräver gym och det känns ok. Man får ha koll på sig själv! Varma kramar

  3. Så skönt att allt fungerar som det ska och att din härliga träningslust verkligen strålar ut. Kram och Sat Nam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s