om att lita på sig själv.

Två korta veckor kvar till semester. Tacksam att jag på riktigt fått ha en mjuk, lite långsammare vår, för nu har jag inte andan i halsen. Jag längtar mej inte blå efter ledigheten och det är en sällsam känsla.

Sedan jag vågade backa och skära ner i antalet timmar jag yogaundervisar, så har allt balanserat upp sig. Att jobba heltid med annat och hålla flera yogaklasser i veckan var inte hållbart för mej.

Det är inte heller hållbart i längden för mej att inte själv ha regelbunden tillgång till stöd av lärare och sammanhang. Jag fixar det, men över tid så dräneras jag och det blir svårt att upprätthålla kvalitet och substans på mina klasser. Därför har jag klass varannan vecka och det är nog ett av de bästa beslut jag tagit.

Det kan tyckas egoistiskt och ibland får jag påtryckningar om att jag gärna fick hålla klass varje vecka, för annars kommer man ju av sig, men då lyfter jag alltid fram det egna ansvaret. Ingen kan yoga åt dej, det är något du behöver prioritera i ditt varje dags liv på egen hand. Det är inget som jag, som yogalärare, kan rädda dej från en gång i veckan. Jag är rätt krass och ärlig med detta. I allra ödmjukaste välmening.

Din yoga. Din meditation.

Att över tid, i vått och torrt, varje dag ta ansvar för sin sadhana både skakar om och berikar livet. Gör du din meditation -den du bestämt dej för, tre minuter, elva minuter eller vad det nu är- varje dag. Varje dag. Varje dag. Alltid. Oavsett vad. Även när det kliar av motstånd i hela kroppen. Varje dag! Då behöver du inte hänga upp ditt liv, välmående och andlig hälsa på varken yttre omständigheter eller någon annan.

Och det stora i att ta ansvaret själv är när du kommer till den punkt då du inser att; jag kan lita på mej själv.

Idag litar jag på mej själv. Jag har också lärt känna mej själv. Vet hur jag ska se till att upprätthålla min sadhana ävenom jag står väldigt ensam i det. Det svajar ibland och jag kan tvivla på hur jag ska få hållit ihop allt, men jag vet också att det bara är att andligen bita ihop tänderna och få det gjort. Jag tuggar mej genom meditationer, fuskar i kriyor och tänker på allt annat än Tredje ögat och Sat Nam, men jag får det gjort. Varje dag.

Snart åker jag på yogafestival. Mina lärare är inte där, men kundaliniyoga finns representerat. Och så är Vevve där, hjärta på det. Jag längtar efter att få sätta mej ensam i bilen och dra iväg, inklusive tält och gummistövlar. Jag längtar efter sammanhanget, likasinnade och att få gå loss på allt från yogaflum till morgonsadhana med Japji.

Det är mitt sätt att ta mitt eget ansvar just nu. Jag har inte råd med någon dyr resa till Kreta och Level 2 kundaliniyogalärarutbildning, men istället för att sura ner mej i det, så hittar jag alternativ. Det är så jag kan lita på mej själv och inte projicera mina besvikelser på andra eller sådant som jag inte rår på.

Litar du på dej själv?

13 reaktioner på ”om att lita på sig själv.

  1. Toppenbra skrivet om ens egna ansvar för att må bra 👍

  2. Härligt att läsa här idag. Stora kramen♥

    • Varm kram tillbaka – och såg att vi, liksom Annika, varit i lite samma tankar kring sammanhang senaste dagarna ♥

  3. Ja jag litar på mig men behöver precis som du, input och annan energi ibland. Låter som du hittat en fin plan. Varm kram!

  4. Tack för att du delar med dina fuskerier och tankarna som far! Jag tror ju hela tiden att alla är så duktiga och jag är så oduktig. Kramar på det!!!

  5. Jag tvärlitar på mig själv. Nästan för mycket ibland, det är nog därför jag har så svårt att hitta en PT eller en coach som jag kan träna med. På det hela tror jag väldigt starkt på att ta ansvar för sig själv och det man vill uppnå (tex genom att be om hjälp så klart) och jag var väldigt aktiv i min rehabilitering av diskbråcket. Då hade jag ofta en tre-fyra sjukgymnaster som jobbade på olika sätt för att få en helhet som jag var nöjd med.

    • Känner igen! Jag är väldigt ”nära mej själv” och kräver mycket av den som ska coacha mej – den personen ska vara både nära sig själv och väldigt mycket mer kunnig än jag innan jag litar till 100%. Jag har nog lite väl mycket ”kan själv” i mej :) å andra sidan är det precis det som tagit mej hit där jag är idag.

  6. Trevligt att läsa! Det är ju så svårt att applicera alla väl valda ord på sig själv som man vanemässigt hasplar ur sig till andra, i all välmening. Att själv ta ansvar är strongt och insiktsfullt. Och att inte sura ner sig för att man inte kan åka till Kreta är superstrongt i en tid när alla ska åka på två utlandssemestrar om året. Det är så det ska vara, att man ser det positiva i där man står här och nu och inte sukta efter annat och låta saknaden ta överhanden. :-)

    • Din kommentar hade hamnat i skräpposten, men jag kunde lyckligtvis fiska upp den :)
      TACK för dina ord, de värmer, inte minst just för att det är inte så bara att köra sitt eget race och gräva där man står ♥

  7. Ping: inte en gateway till änglakörer. | yoga ♥ löpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s