om att köpa sig en klänning.

image

Som yngre var jag inte ett dugg intresserad av loppisar. Inte så konstigt egentligen, för här hos oss har nog efterkrigstiden gjort att generationerna innan oss inte ville veta av gammalt bråte, som påminde om de svåra åren. De ville bygga upp något nytt. Loppisar var därför mest bara… loppiga tillhåll ännu när jag var barn.

Först nu de senaste åren har loppisboomen exploderat. Från att loppisar haft rykte om sig att bara ha skrot och gamla trasor, till att det ordnas loppisrace runtom i byarna. Faktiskt så det nästan gått inflation i fenomenet.

Sedan några år tillbaka har mitt shoppingbeteende ändrat drastiskt. Jag impulsköpte en hel del och tänkte inte så mycket. Idag köper jag inget bara-för-att. Jag köper inte heller om jag känner minsta tvekan när jag står med klädplagget eller prylen i handen. Däremot köper jag oftast när jag verkligen, verkligen hittar något jag vill ha och behöver – ävenom det kostar lite mera.

Igår var jag tillsammans med dottern och min syster på ett loppisrace igen. Gårdarna utprickade på karta, bara att åka från ställe till ställe. Ett var ett riktigt smultronställe, med ett gammalt fähus förvandlat till festlokal inkl. Lyckliga Tuppen aka utedass.

image

Trots att jag idag gärna besöker loppisar, så kan jag ändå känna att det finns mycket kvar att förbättra. Begriper inte vilka trasor, noppiga t-shirts och söndriga skor, som folk försöker få sålt och hur tänker man när man sätter ett pris på öppnade krämer, parfymer och tvättmedel…?!

Helt och rent. Tack.

Har rensat mycket hemma senaste åren och fyller ogärna på med grejer. Men hittar jag något, som är kärlek vid första ögonkastet, så köper jag det. Så var det med den stora porslinselefanten, som jag fyndade för bara några euro igår. En riktigt yogisk elefant om du frågar mej.

image

En klänning fick följa med hem också. Från en pop up-butik. Till fullpris. Fler pengar än jag egentligen vill sätta på en klänning, men den satt som gjuten på mej och färgerna var mina. Och jag kommer använda den så länge den håller ihop i sömmarna. Det är så jag ser på shopping idag.

image

7 reaktioner på ”om att köpa sig en klänning.

  1. Haha, jag har nästan levt det omvända. Jag älskade second hand på 70-talet, handlade alltid det. Sedan gick det någon slags inflation i det hela och som du säger det som var trasigt och smutsigt kostade nästan fullt pris. Då slutade jag med loppisar och annat. Och nu handlar jag gärna nytt, men väldigt sällan, bara om jag verkligen vill ha något, som du skriver. Kan också tycka att det är roligt att titta, utan att handla, och så hittar man en sådan elefant som du och då slår man till. Det är ju härligt och hållbart att återanvända.Och din nya klänning är jättefin!!

    • Jag ögonshoppar en hel del också, billigt och bra :P Då förhastar man sig inte heller, utan har chans att gå tillbaka senare och köpa det som blev kvar i vill-ha-hjärnan :)

  2. Amen alltså, elefanten är bara såååå underbar! Klänningen är verkligen din. ❤️

  3. Fin klänning och en sån elefant har jag haft men i färg, försvann nog i flytten, saknar den nu.. Kram

  4. Men alltså, HÄRLIGA DU!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s