svammelsurium.

image

Veckan började ner i söörlandet (Södra Finland alltså). Dels på friidrottstävling, dels hos makens syster. Vackra böljande landskap bara ett stenkast från Ring III. Att man kan bo så vackert. Jag skulle meditera ihjäl mej på utsikten.

image

Lummig trädgård. Lekande barn. Gläfsande hund. Och en jädra massa fästingar. Glädjedödare (fästingarna alltså).

03001c1b.jpg

image

Lite kultur. Raseborgs slottsruiner. Och Familjen Annorlunda. De två jag tycker allra mest om, men som också ger mej gråa hår och oförlåtligt kort stubin. Vi är så olika. Spretar åt alla möjliga håll. Vill alltid gå i tre olika riktningar. Ändå hittar alla hem till kvällen. Alltid hem. Alltid vi.


Jag har känt mej lite vilse i allt ett tag. Det kom ifatt när semestern klampade in. Fanns liksom ingenstans att ta vägen. Tassade runt grötskålen. Hittade undanflykter. Fifflade med min sadhana. Blundade. Lät bli istället för att ta itu med.

När man klafsat runt i gyttjan ett tag, så vill man inte längre.

Så jag knäppte av. Lät tankarna och grubblet få hålla på, men jag gav mej själv välsignelse att inte döma mej själv. För yogan har inte gått någonstans – det är bara något som ändrat form och bytt riktning. Det blev väldigt tydligt när jag pratade med själavänner. För det går inte alltid att lyfta sig själv, ibland behövs någon annans ögon och ord. Kan inte vara tacksam nog, för de fina jag har omkring mej. Yogavänner. Systrar. Änglar.

image

Med en semestervecka kvar känns det som att jag äntligen är närvarande i både kroppen och sinnet. En märklig känsla att se tillbaka och inse att i rätt många veckor har jag inte riktigt varit hemma. Ljuset har varit tänt, men ingen hemma…

Ett avgörande steg mot healing har varit att be om hjälp. För när man försöker fixa allt själv blir man både blind, döv och obeskrivligt trött.

Nu har jag ju inte tappat något väsentligt i yogan, men ensamheten och  jag-stampar-bara-på-stället-känslan har varit överväldigande. Svårt att se, svårt att erkänna. På Natural High-festivalen bubblade allt upp. Obekvämt men nödvändigt. Hemma igen var jag bestämd i mina tekniker. Bestämd med att ta kontakt med de människor, som känner mej och min (yoga)resa. Via samtal, tankebollande och ren vägledning, har jag masat mej upp ur handfallenheten.

Så nu i veckan har jag, som jag brukar säga, andligen kavlat upp ärmarna. Dels anammat allt jag lärt mej om att möta motstånd, dels registrerat medlemsskap hos Jai Dev Singh’s Life Force Academy (tack vare tips från kär yogavän sen utbildningen, Wahe Guru!). Via Life Force har jag tillgång till ett Sangat, yogiskt sammanhang, om än inte fysiskt.

img_20160722_185434.jpg

Segertecken på det. För nu vänder det. Så är det bara.

Litegrann vill jag påstå att idag när jag vaknade fanns ett nytt glitter inuti. Tassade ut i växthuset. Gjorde min grej. Min sadhana. Med hjälp och inspiration av Jai Dev. Packade matsäck och körde till havsparken. Sedan en hel, blå dag till havs. Ut till fyrön Tankar. Familjegnabb, pastasallad i lä, strosande bland klippor och gråa hus. Blåsten och vågorna tog med sig resten av mina tvivel. Jag må vara stark i mycket, men även en fyr måste få nya lampor ibland. Sat Nam.

6 reaktioner på ”svammelsurium.

  1. Ljus och styrka! ” ljuset på men ingen hemma” det känner jag igen. Massor av kramar

  2. Jag är helt övertygad om att vi behöver andra i perioder av vår andliga utveckling. Det är ingen lätt väg att gå. Helt enkelt. Så glad att du har hittat mer i ditt eget sammanhang. Har förstått att du behövt en lång vila och att hitta din väg igen. Det låter fint och tänk att ni bor så nära havet. Jag liksom överraskas av det varje gång du skriver om det! (kort minne, mycket värme;)) Kramar!

    • Absolut! Det är bara så ”lätt” för mej att streta på och nästan glömma att jag faktiskt inte måste fixa allt själv. Antar att det är prestationsprinsessan, som knackar på?! Desto skönare när man kommer till insikt, ävenom det också svider litegrann.

      Eller hur. Jag överraskas också över att jag bor så nära havet, tror det heter nåt i stil med ‘hemmablind’… :)
      Kram!

  3. Semesterläge här men idag halkade jag in i bloggosfären och läser här. Känner igen så mycket! Keep up kära yogasyster! Kram♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s