springa med hund.

pic_9

Försök få till en vettig bild på nya löpbältet inkl. hundar och trassliga koppel.
Det. Går. Inte.

Har haft ett gammalt skruttbälte, som skurit in i höften och som på senaste tid varit uttänjt till bristningsgränsen. Har dessutom behövt ha mitt flipbälte runt midjan för att få med mej mobilen och nycklar. Nu slipper jag dubbla bälten, för det nya har allt-i-ett, inklusive flaskhållare. Amen. Det är dessutom rejält bredare och sitter skönt över ryggen.

Springer sällan med mer än en hund åt gången. Det är inga små krafter vi talar om, trots våra relativt små hundar (beaglar). Men igår fick båda grisarna komma med. Sällan jag springer sådär snabbt numera, heh. De galopperade som aldrig förut. Alla tre njöt vi av den lite lägre temperaturen (förlåt). Fast lite läskigt är det. Skulle bara behövas ett litet snubbel så står jag på näsan.

Men vilken glädje!

Det är ju inte mina hundar i ägarbemärkelse. Det är makens jakthundar. Sommarhalvåret behöver de få motion, då de inte får springa fritt i skogen, och eftersom jag ändå rör på mej så har det blivit naturligt att jag tar med någon av dem. För det mesta är jag okej med det, ävenom ju hundar har sina idéer om sniff på varje tuva och kiss på minst varannan. Sen beror det på hur flitigt och ofta jag är ute med dem. De lär sig snabbt vad som gäller när matte håller i kopplet – då är det motion som gäller, inte att spåra.

Den stora behållningen är draghjälpen. Går så himla lätt att springa (snabbare) med en hund i bältet. Såklart. Jag behöver inte dra mej själv framåt. Förutom i tuffa uppförsbackar då minsta grässtrå är mycket mer intressant än att hjälpa mej uppåt. Små grisar som sagt.

Så är det rätt fint att ha sällskap ute i djupa skogen också. Jag läser mycket av hunden. Hur den får vittring på något och hurudan vittring. Blir den ivrig, rädd?! På så sätt vet jag, i alla fall ditåt, om det är något vilt i närheten och av vilken kaliber. Fågel eller fisk. Typ.

Fyrbenta vänner absolut, men överlämnar med varm hand marktjänsten åt maken och dottern, som har hand om hundgården, matandet och annan skötsel. Jag står för rörelseglädjen.

sdr

 

4 reaktioner på ”springa med hund.

  1. Å så härligt! Har funderat mycket på det där med att du springer med hund. Min sniffberoende typ skulle liksom tvärnita och jag kan tänka mig mera grusätande än vad som är lovligt för mig. Härliga bilder! Kram

    • Vet du, nog är våra gangstrar sniffberoende också, men de har lärt sig att man sniffar och gör-det-man-ska i början på springturen, sen blir det bara springa av. Men såklart blir det tvärnit ibland, men ju mer jag är ute med dem, desto lättare är det att läsa av dem och ju bättre koll har de på vad jag vill. Sådär klumpigt förklarat :)
      Kram!

  2. Schysst av mr N att fixa bälte åt dig. Kärlek i all sin praktiska vardag <3

    • Nåmen exakt! Eller som han sade… nå, ett bälte är väl det minsta jag kan köpa, då det är du som håller dem i trim ;)
      ♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s