hanteras varsamt.

Nu är jag jag. Det tog en vårvinter och en vår att noja mej och förbereda mej. Och det tog en sommar att bli hel igen. Nu är det höst och jag känner äntligen att jag hittat hem i min kropp igen. I styrkan. I träningen. I yogan. I allt.

I maj blev jag ju opererad för att bli av med min helvetesmens.
Du kan läsa om det här.

Sett i backspegeln inser jag ju hur bakbunden jag var i många år. Hur jag bet ihop och stod ut. Inte mådde bra. Jag ser också att det inte vara någon liten grej att besluta mej för operation. Det tog massor av energi. Oro. Lite ångest. Rädsla över komplikationer och att det inte skulle lyckas som det skulle.

Men det lyckades. Jag har ingen egentlig mens längre. Bara aningar och så lite att det faktiskt inte kan räknas som blödning. Jag börjar nästan grina när jag tänker på det. Hur färdig jag var med eländet och hur det tärde på både kropp och psyke. Hur lättad jag är att allt gick som det skulle. Att allt är som det ska. Jag är ute på andra sidan.

Lyckan att slippa planera livet till förbannelse och ha stenkoll på kalendern.

Lyckan att ha en kropp som håller ihop. Som inte kapsejsar av dåliga blodvärden.

Lyckan att våga ta i. Våga springa. Våga lyfta tungt. Magi!

Men ändå ha allting kvar. Hormonrejs och pms går inte att bränna bort… Jag känner också tydligt att jag behöver vila fast jag inte blöder livet ur mej. Det är inte så att jag kör i hundraelva månadens alla dagar, utan menskänslan är kvar och den omfamnar jag faktiskt. För är det något vi kvinnor ska, så är det att ta hand om oss själva, oavsett om vi blöder noll eller hundra.

Min resa har gjort att jag idag respekterar min kropp mer än någonsin och ävenom jag tränar en hel del, så hanterar jag den varsamt. Såhär mitt i livet finns inget alternativ.

13 reaktioner på ”hanteras varsamt.

  1. Skönt! Så glad för din skull!

  2. Förstår precis. Jag har ingen mens längre och det hjälper både på kropp och själ. Vansinnes ilskan var helt ihopkopplad med mensens första skede. Alla gånger. Kramar

    • Lite annorlunda med mej, eftersom jag ”på konstlad väg” slipper blödningen, men har hellre lite (ibland mer, haha) pms och är ur spår, än rinner bort.
      Kram!

  3. Så skönt att läsa om hur du hittat till din varsamhet, den behöver vi alltid, mens eller inte. Och jag som inte haft mens på så många år kan ändå ibland sakna den processen, faktiskt. Det där att känna att när mensen är över varje gång och allt är ”genomarbetat” så är man fri på ett sätt som inte sker nu. Helt enkelt. Stor kram

    • Allt har sin tid, även detta. Är bara glad att jag inte behöver, ärligt, stå ut i värsta fall många år ännu med en oresonlig mens. Lättnaden är oförklarlig!
      Kram!

      • Ett litet förtydligande :) Jag menar själva processen av att genomgå en liten detox varje månad, inte att man ska stå ut med blödningar i tid och otid och att de är massiva. Men det vet du nog att jag menar! Kram på dig!

        • Aah, den tanken :) Jag läste nog din kommentar med lite andra glasögon, men NU förstår jag vad du menar. Däremot har ju min mens varit så omringad av BLÄÄÄÄ i så många år att jag inte riktigt varit kapabel att se vad en ”normal mens” egentligen handlar om. För mej har det bara varit suuuuck. Om du förstår hur jag menar?! :)
          Kramisar!

  4. Skönt att det fanns hjälp och att du aktivt letade upp den! Det är power. Kram

  5. Så glad för din skull! :-) ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s