jag ♥ mörker.

img_20160907_210732

Några grodor och en stund sittande i squat ute i gröngräset igårkväll. After Yoga.

Fascineras och tycker om mörka höstkvällar, när det ännu är smått ljummet och vinden rufsar om både håret och träden omkring. Jag är lite av ett mörkerdjur och har aldrig varit mörkrädd. Minns långa promenader längs med ensliga vägar i hembyn när jag var tonåring. De var min räddning när läxor och tillvaroångest gjorde kinderna bleka.

Idag har jag inte så bleka kinder längre, men behöver ändå dedär ensliga vägarna och faktiskt mörkret att stuva undan jobbiga tankar i. Njuter av kvällslöpning i mörkret när jag anonymt får lufsa på. Det lugnar mej, det är så förlåtande på något sätt. För mej är mörkret en förutsättning för att det ljusa ska synas. Tända ljus i ljuset är ju inte särskilt effektfullt.

Denhär veckan är hujsigt proppad. På ren finlandssvenska. Varje kväll har jag slarviga anteckningar om något i min kalender. Inte bara sådant som tar energi, nästan mer tvärtom, men att inte ha några helt lediga kvällar tär på mej. Jag blir stingslig och inte lätt att göra med hemma. Brusar upp extra mycket över smulor, tomma toapappersrullar och kaos på vardagsrumsbordet. Har jag lite stressiga dagar, kräver jag ordning och reda omkring mej, annars blir jag nipprig.

Därför gjorde det gott att gå ut i trädgården efter yogan igårkväll. Dels andas frisk luft och dels skjutsa runt lite skön energi, som klassen alstrade, i kroppen. Göra några grodor och sen bara sitta en stund i squat med slutna ögon och lyssna på alla ljud runtomkring, naturens mummel och sus. Love it!

Omfamnar du mörkret?

4 reaktioner på ”jag ♥ mörker.

  1. Jag är i och för sig mörkrädd, men har blivit MINDRE mörkrädd sen jag började springa ute på vintern.
    Tycker verkligen att höst och vinter har sin charm. Det är så lugnt och stilla på något sätt. Skööönt. :-)

    Kram M

  2. Aldrig varit mörkrädd utomhus men inomhus har jag skrämt upp mig själv rejält. Vet inte om det handlat om min livliga fantasi eller alla filmer jag sett. Eller en kombination :) Utomhus är mörkret en vän. Kram!

  3. Jag omfamnar faktiskt mörkret. Önskar bara att perioden, den mörka, var kortare. I så fall skulle jag omfamna det fullt ut och fira det!

    För övrigt känner jag igen mig helt i din beskrivning. Aldrig blir jag så irriterad på mindre ting som stök som när jag har lite för mycket att göra! Först bryr jag mig om pappershögarna som legat hela sommaren. Då bränner de i ögonen! Märkligt det där. Att de fula grejerna hemma stör mig som mest just när jag är där som allra minst…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s