sluta försök!

img_20161020_205217.jpg

Såg precis gårdagens Kalle och jag blev så himla rörd. Igen och som vanligt. Kalle är min idol. Han står för något rejält, men också väldigt mjukt. Han är stark som utaf helfvete och han förmedlar träningsglädje som ingen annan. Under all styrka finns dessutom ett hjärta större än medeltalets.

Jag har sällan svårt att motivera mej att träna. Det är liksom något inbyggt i mej att få saker gjorda. Är det något jag verkligen vill så anpassar jag resten av livet så att jag kommer dit jag tänkt. Och så har jag slutat försöka, för det finns inget försöka!

Vad är det att försöka få till yogan varje dag? Och vad är det att försöka träna? Eller försöka äta ”bra”? Eller vad det nu är. Endera gör man eller så gör man inte.

Det är lättare att sluta försöka om man har en Kalle på axeln. Det inspirerar. Det hjälper när motivationen blinkar på rött. Jag gör det jag gör för mitt välmående, för att det höjer min livskvalitet både nu och framöver. Jag försöker inte längre få in yogan i mitt liv, den är mitt liv, och jag försöker inte längre bli starkare, rörligare och uthålligare, jag är det, för jag har gjort och gör istället för att bara försöka.

Så när jag ser Kalle träffa eleverna från Gympaläraren igen och ta med dem på ett obsticle lopp – få följa kampen och kämparglöden, ja, då går det rakt in i min filosofi och det jag tror på när det kommer till träning, rörelse och inre driv. När vi plockar fram den råa viljan att ta oss framåt, gudars vilken kraft besitter om vi bara hittar tändnyckeln!

När vi klurat ut var vår inre motivation ligger, den som puttrar på oavsett vad, så behöver vi inte försöka längre, utan då blir vi den sortens doer som tar sig över de hinder som står i vägen.

Har du hittat din tändnyckel, som fått dej att sluta försöka?

7 reaktioner på ”sluta försök!

  1. Åh måste se det, vi tänkte se det avsnittet igår men hamnade i någon thriller istället…
    Jag tycker du verkligen slår huvudet på spiken idag och slås av ett minne när min man började med yoga. Det är väl sådär 15 år sedan. Han var så störd över att hans yogalärare sa ”försök, försök” hela tiden när hon lärde ut en ny asana. Han som kom från den strikta träningsvärlden fattade inte allt som han uppfattade som märkligt när han började med yoga. Att någon skulle liksom övertala honom, han var ju redan där. När han kom hem och diskuterade det så förstod jag inte riktigt. När jag läser ditt inlägg så fattar jag! Äntligen ramlade polletten ned av det han ville förmedla till mig :) Kram på dig och trevlig helg!

  2. Eum… Tjejen som försöker (…) få till hemmayoga känner sig GALET träffad… Haha! ;-)
    Det är väl det där att få in en vana, antar jag. Att köra yoga på gymmet, känns så mycket lättare just nu. Men gissar att det beror på att det är en vana (!) att åka till gymmet…? :-)

    Kram M

    • Mycket handlar nog också om vad är det man vill – jag menar, vill man ha dendär chokladbollen (det vill man alltid, haha) så inte f.ö.r.s.ö.k.e.r man ju nå den med handen, utan man tar den. Punkt.
      Lite så med allt. Det var på en föreläsning med Mia Törnblom som jag för första gången fick förklarat för mej vad det handlar om. Försöker bottnar i en inte tillräckligt stark vilja, helt enkelt.
      Kram!

  3. Ja yogan är ju en del av livet nu. Men… sedan försöker jag ju förstås en hel massa, som att hitta min lilla stig (som du vet). ;-)
    Ha en skön helg!
    Kram <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s