själen i en låda för sig.

img_20161113_211541.jpg

Malin Berghagen flög direkt från New York hit till oss. Hon var rätt trött imorse när hon äntrade scenen, men när hon väl landade och fick väglett oss genom morgonyogan så bländade hon oss med sin ödmjukhet, sina klokskaper och sköna humor resten av dagen.

Jag var inte fullt övertygad igår. Halv. Lite ledsen. Trött. Håglös. Men nånstans visste jag ändå att bara jag kommer mej dit och bara släpper taget om allt sirapssega, som kletat sig fast, så blir det nog bra. Och det blev det.

img_20161113_211138.jpg

Vi var väl omkring hundrafemtio yogisar idag. Hundrafemtio. Jag kan ha svårt för sådana mängder, men omkring mej fanns de kära. De yoganära. Yogavännerna. Och att få krama om dem man inte sett på ett tag. Mötas. Se varandra. Le mot varandra. Sjunga Aum tillsammans.

Sammanhanget och värmen.

Fast utrymmet var apa och stor känga till arrangören, som annars är helt suverän, som inte sett till att scenen var ens lite mer ombonad. Nästa gång tar jag vita lakan och ljuslyktor med mej.

Att Malin är väldigt hemma i Jivamukti-yoga sken vackert. Jivamukti är hjärtats yoga, innerlighetens yoga. Malin är bhakti. Hängiven, passionerad, rak och jordnära. Ordet förlåtande kommer till mej. I allt hon är och gör. Hon fick mej att liksom backa inåt och tillbaka i hjärtat. Jag har varit ute och svävat lite senaste tiden. Inte riktigt varit i mej. Kan inte helt förklara, men det har känts som att kroppen varit en sak, hjärtat en annan och så själen i en låda för sig… lite så.

Så ävenom Malins yoga inte är ”min yoga” kunde jag möta an mot yogan i mej – inte minst i mycket av det hon sade. Igenkänning och förståelse. Jag pallar kanske inte flow:ig yoga fullt ut idag, men när läraren har förmågan att lyfta fram vad yoga är, så blir den fysiska biten bara just det: en bit. Inte en hel kaka eller hela alltet.

Hon föreläste till allra sist. Skratt och gråt. Stolthet. Hon lyfte fram det vackra i att åldras, men inte i siffror. Att som femtioårig kvinna vara stolt och våga öppna upp bröstkorgen. Se tillbaka och omfamna. Se framåt, men leva här och nu.

img_20161113_211227.jpg

Så ja. Jag är tacksam att jag kom över gårdagens tvivel och att huvudet på alla sätt var lättare idag. Nu är jag visserligen trött och kroppen kvider så smått över rivstarten efter snuvan, av alla vinyasor och alla plankor vi gjort, men nånstans inuti har ett litet glitter skimrat till. Ett glitter, som jag inte fullt ut har velat erkänna ha varit lite sorgligt och trassligt några veckor. Nu har jag satt i kontakten igen. Sat Nam.

8 reaktioner på ”själen i en låda för sig.

  1. Å vad härligt!!! Sat Nam på det! <3

  2. Härligt med påfyllning även om det inte var ”din” yoga fullt ut. Men ändå. Få mötas lite. Fint att läsa dina ord om Malin Berghagen, själv har jag lite svårt för henne. Har verkligen försökt gilla henne, läst en bok (mest yta), följt på IG (var tvungen att avfölja, orkade inte med alla gulligheter) och läst hennes blogg tidigare. Såg henne i något morgon program och tyckte hon var arrogant så det här var skönt att läsa! Inte så yogiskt att tycka förstås :)
    Stor kram och hoppas energin kommit för att stanna i din kropp!

    • Ja, jag har inte heller följt Malin nitiskt. Snubblar över hennes blogg ibland och likaså IG, men gillade särskilt hennes första bok, där hon i texterna berättar om hur yogan kom in i hennes liv. Jag gillar att få uppleva alla dessa kändisar (som kommer hit på löpande band numera, som du märkt), för det kommer ofta fram en annan människa än man föreställt sig.
      Kram och haha, idag är jag hemma för magen är kass…! Är det inte det ena så är det det andra :D

  3. Sat Nam <3
    Kram på dig!

  4. Jag tillbringade en helg med yoga och föreläsningar med Malin för några år sedan och det var intressant och varmt. Förstår vad du menar med förlåtande. Påminns om att jag faktiskt går och sneglar på det här med Jivamukti ibland. Men som Annika skrev om häromdagen och där du lämnade en så fin kommentar, jag gör inga stora svängar runt i yogakommersen.. Men, det som kommer till mig på ett innerligt vis tittar jag på, med de däringa själsliga ögonen som jag är så mån om. Sat Nam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s