andrummet som reningsverk.

”Music is an invitation to feel but the quiet is an invitation to think.”

Kristin Kaspersen nämnde citatet (av Glennon Doyle Melton) i ett inlägg igår och det finns så mycket självklart i det.

För mej är meditationen ett andrum. En plats i mej där jag andas och ingenting annat. När andrummet expanderar förändras mina tankar allt mer – jag går från negativa loopar och onödigt krafs, till mer konstruktiva och livsuppbyggande. Det är som ett reningsverk att meditera. Som ett filter. Ett filter mellan nämnda krafs och det space där min själ får tanka.

Jag har testat att meditera till musik och inspelade, vägledda meditationer och det är fint i sig, men att meditera i det andrum där bara jag och ingenting annat är, är the shit. Jag får ofta frågan hur jag bara kan sitta stilla (eller som nu i min modifierade bundna lotus)? Många kan inte det. Kan inte deala med mötet med sitt eget andrum. Jag vet också att det är oerhört provocerande att då få höra att jamen, börja med tre minuter. Tre minuter är en evighet om allt är nytt och tystnaden skrämmande.

Ändå. Det finns inga genvägar. Inte ens via vackra mantrainspelningar och meditationsappar. De kan fungera som språngbräda, absolut, men om man aldrig vågar stänga ner och av, så förblir det egna andrummet outforskat. Om man alltid matar sig med intryck, så får känslorna alltför mycket utrymme – känslorna äter upp allt.

För det är i andrummet, i det neutrala spacet utan input, som livet formas och gör mej till en skönare människa både för mej själv och de som går tillsammans med mej.

12 reaktioner på ”andrummet som reningsverk.

  1. Jaa att våga, vara hos sig själv-med sig själv i tystnaden :) skrämmande ibland och så otroligt nödvändigt – alltid.
    Varm kram från Annika <3

  2. Jag kallar all ”guidad meditation” för avslappning och det gör jättegott med men tyst meditation eller en kundaliniyoga-meditation med eller utan mantra, gör en helt annan sak tycker jag. Kram

    • Just det, jag sökte ordet avslappning utan att veta om det :) Så är det, KYs meditationer har en särskild kvalitet, liksom det tysta egna sittandet. Sat Nam & Kram!

  3. Spännande att du skriver det här, trodde du använde dig av mycket musik och guidade meditationer. Men jag har ju aldrig använt mig av musik, det är störande för mig helt enkelt. Tror att sinnet så lätt studsar iväg på annat. Men jag har det alltid tyst runt mig och i tystnaden i mig händer allt. Kram!

    • Min sadhana gör jag i tystnad, i sig, men ibland har delar av den ett specifikt mantra och då tar KYyogisen gärna hjälp av inspelningar, liksom i många meditationer med specifikt syfte. Precis som Ulrika skriver är det ibland väldigt avslappnande att använda någon av tex Spirit Voyages inspelade guidade meditationer/avslappningsövningar, men det är liksom något annat. Det jag mest tänker på är när man har för vana att alltid tillföra något utifrån, eftersom man inte riktigt vågar eller har som vana att bara vara i sin egen tystnad. Kramis!

  4. Detta är så intressant. Jag som ofta använder musik. Idag vid en frusen sjö fick jag en såndär aha upplevelse. Det var alldeles knäpptyst helt plötsligt trots att det var fullt med människor där. Jag stängde av. Så underbart! Kramar

  5. Det låter så underbart. Jag tänker ofta att jag ska lära mig, men jag kommer mig inte för. Det står kvar på ”att-göra-listan”. Skyller på vardag, på måsten och familj, men egentligen skulle jag kunna låsa in mig i badrummet och bara köra. Att bara vara lite.

  6. Ja, jag instämmer till fullo. Utan tystnaden tror jag inte att jag skulle veta vart jag är med mig själv alls. Ibland har jag mediterat ”aktivt”, med syftet att inte göra något mer än att andas. Min andra kraftkälla är att nu när vi gått igenom höst och är i mörkaste vintern så finner jag en alldeles underbar vila i att dra på mig kläder och promenera långt, långt, länge över mörka, tysta ängar, strövområden, genom skogen, för jag bara ser och tanken får vara i det som är. Det gör mig så underbart gott.
    När min son kommer hem från skolan och är segtrött efter dagens intryck så ”praktiserar” vi tystnad ett tag, jag ser på honom att han behöver det. Ända sedan han var liten och fick slita hårt med pedagogisk träning för att utvecklas så mycket han kunde (trots autism) så har han fått lite vila. Efter så finns plats för musik, samtal och middag. Tack för fint inlägg! Kram.

    • Tystnad och natur. Amen. Stillhet i kaoset på alla sätt. Låter helt fantastiskt med de tysta stunderna tillsammans med sonen ♥ Vilka lärare ni är för varandra!
      Varm kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s