som en problemlösande tinktur.

Det är jättetrångt i huvudet just nu. I stunden känns det inte som att det händer särskilt mycket rent fysiskt när jag är i min bundna lotus om morgnarna. Desto tydligare har det som börjat rumstera om inuti varit, mycket tankar och funderingar som liksom tar över. Känslor, eller minneskänslor, sköljer över mej i de mest oväntade ögonblick. Det är som att kroppen, främst höften, börjat rucka på sig och ur rörelsen sipprar gammalt bråte och slagg.

Imorse när jag låg i vilan efter min lotus, så knäppte det till i min vänstra höft på ett besynnerligt sätt. Jag blev varken rädd eller förvånad, det kändes som den mest naturliga sak. Lite som ett ‘varsågod’, här får du för dina tvivel, kan vi fokusera på mer djupliggande saker nu ett tag, tack.

Ikväll placerade jag skivstången på axlarna och knäböjde en bra stund innan jag insåg att jag hade en helt annan bärighet på vänster sida. Det är då man stannar upp och sänder ett tacksamt leende ut i etern. Fasingen vad grym yogan är!

Det är snart inget, inget i mitt liv, som inte på något sätt fått mera färg, liv och… bärighet, tack vare yogan. All den medvetenhet som laddas ner och placeras där den behövs som mest. Allt som tidigare var problemsökande missiler, är idag problemlösande tinkturer. Yogan är som en problemlösande tinktur. Livet blir så mycket mer hanterbart och att orientera sig fram i det är inte längre som att försöka få rätsida på en nersölad, vattendränkt karta.

Det knäpper till i höften och så injicerar livet ytterligare en insikt. Bara att buga sig. Djupt.

6 reaktioner på ”som en problemlösande tinktur.

  1. Åh så skönt med ett sådant knäpp i höften, när något som varit låst lossnar, det är som en gåva att ta emot efter ha gett sig själv disciplinen att hålla i. Skönt att läsa här idag då allting känns stelt & trött hos mig. Kram

    • Min Bound Lotus har hitills varit en vecka/vecka-historia. Ena veckan mjukt och fint, nästa vecka ont och segt överallt. Bara att keepa up!
      Kram!

  2. Åh syster! Varit hos min dotter i Göteborg några dagar. Ibland blir ju yogan lite hursomhelst när man inte är hemma. Men. Imorse när jag låg med benen mot väggen kände jag hela min höft bli ”mjuk” och snäll. Fritt föde hela vägen. När man minst anar det! Padmasana it is!

    • Som jag skrev åt Ulrika här, så är det verkligen sååå olika på veckorna i min sadhana nu. En sann resa inåt! Och varje litet pyttesteg och pytteknäpp ;) som kroppen bjuder på är som en gåva!
      Kram!

  3. Väntar på knäppet…utan bound lotus…är det möjligt?
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s