force majeure.

img_20170217_150709.jpg

Det är tunnsått här. Ungefär som lika tunn som jag känner mej. Vi har haft sjukstuga här sedan tisdagkväll och idag när vi äntligen kunde åka och handla var det skrattretande bleka ansikten som mötte oss i butiksspeglarna. Ja, Den Sjukan då man stiftar närmare bekantskap med toalettgolvet. Det är något av det värsta jag vet.

Ävenom det är dottern, som hittills, drabbats värst, har min version med migrän och illamående inte varit nådig. Att inte kunna äta, men samtidigt behöva göra det annars blir allt ännu värre. Och att behöva ta tabletter på alltför tom mage för att ens kunna existera i sitt eget huvud. Nä usch, det finns trevligare tillfällen i livet att minnas.

Det är efter sådana dagar som det är en smärre lycka att få röra kroppen tillsammans med dammsugaren, skurmoppen och tvättmaskinsknäböjen(!). När vanlig, hederlig marktjänst får utgöra återuppväckning av ihopknyckad kropp.

En ännu större lycka är att borra ner tårna i ullmattan och få sadhana gjord. Bara landa ner i kroppen och låta andetaget göra rent på insidan. I all enkelhet och kravlöshet. Som alltid, såklart, men extra ömt och extra förlåtande efter dagar av time out.

Hoppas på att vi är ute på andra sidan nu. Litar inte ett skvatt på denhär sortens virus. Usch.

5 reaktioner på ”force majeure.

  1. Åh jag känner med er! Ja, du vet ju vad jag själv har för bekymmer med ”det där”. Jag håller både tummar & tår för att det är över nu och att bacillerna försvinner häck väck.
    Stor krya-på-kram ❤

    • Innan jag fick barn var det helt hysteriskt med min kräkfobi, nu har jag nånstans lärt mej klara av den, men näää… bara tanken får mej att bli kallsvettig och så vänder sig magen ut och in!
      Tack och kram tillbaka!

      • Undrar om man någonsin kan vänja sig. Inte så att jag tror att någon tycker om denna ”sjuka” men just att det tar så mycket energi av en att ens tänka på det.
        Nåväl, nog om det nu. 😉
        Ännu en kram och förhoppning om en fin söndag med helade magar och huvuden. 💜

  2. Iouh! Inte kul. Stackars er. Att må illa och/eller kräkas – det är bland det värsta! Kram och krya krya men ni är säkert ur det nu!

    • …och så totalt opåverkbart, det är bara att ”hänga med”, usch! Tack för kryisarna, vi ropar försiktigt ‘hej’ :) Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s