en välsignelse.

pic_3

Att jobba med lotusställningen, Padmasana, är ett ständigt utforskande. Varje dag är ny. Varje Padmasana är ny. När jag började i början av december så bestämde jag mej för att Padmasana, eller Baddha Padmasana som den bundna positionen heter, ska få vara med mej över tid. Med det bestämde jag mej också för att inte stirra blind på #everydamnday enligt Kundaliniyogans principer att man gör en specifik sadhana 40, 90, 120, 1000 dagar eller längre utan avbrott. Det var en välsignelse att jag hade uttalat det högt för mej själv initialt, för när jag var sjuk förra veckan så fanns inte på kartan att yoga. Förut hade det varit en stor grej, ett nederlag att behöva börja om från dag ett igen, men nu var det bara okej. Helt okej.

Jag gick in i detta med helt annan inställning än jag tidigare gjort i min yoga. Det har funnits beslutsamhet så det har räckt och blivit över genom åren och jag har ibland nästan stångat mej fram i min sadhana. Men nu har jag gått in i detta med större förlåtelse och acceptans på flera plan.

Jag jobbar också helt förutsättningslöst. Jag går in i positionen, varje dag, utgående från hur jag och min kropp har det just den dagen. Ibland håller jag halv lotus, greppar min scarf vid ryggslutet med armarna i kors och böjer mej ner med pannan mot golvet eller en kudde. Ibland håller jag bara om armbågarna och skippar scarfen. Ibland sitter jag i hellotus med händerna i gyan mudra på knäna. Ibland i hellotus och greppar scarfen bakom ryggen. Ibland sitter jag en stund i hellotus upprätt, för att mot slutet av min stund böja ner pannan mot golvet. Ja, jag letar och känner mej fram helt enkelt.

Allt beror på vad kroppen berättar åt mej när jag andas genom den innan min Padmasana. Verkligen andas igenom den!

Elva minuter. Det är min stund. Just nu.

Småningom och över tid, när jag har en mer fullständig och vilsam knut av mej själv, så kommer jag förlänga tiden. När jag säger över tid, så kan det vara allt från fem veckor framåt till om några år. Eller så blir det på något annat sätt. Det är inget jag vet eller kan bestämma på förhand.

Det är vad det är. Idag.
Allt som kommer sedan behöver jag varken bry mej eller bekymra mej om. Idag.

Så fast det kommer komma dagar när jag är sjuk eller när livet helt enkelt står på ända och den fysiska biten inte kan bli gjord, så kommer min bundna lotus vara med mej. Jag kommer vänta in mej själv och inte minst min kropp. Redan nu känner jag att det händer saker i allt från små knäpp i höften, till att domningarna flyttar sig i fötterna, benen, armarna och händerna från dag till dag. Det är spännande. På riktigt spännande.

Precis som domningarna flyttar sig, flyttar också mitt inre fokus från dag till dag. Det är ännu mera spännande. Jag är uppmärksam på ett helt nytt sätt i kroppen och jag hör (tyvärr?) mina tankar ännu tydligare än förut. Det är som att ha gått omkring med fönsterputs och tallsåpa inuti. Grundligt. Sen är det inte enbart positivt, för att spegla sig i allt det rena gör allt så otroligt tydligt och skarpt i kanterna. Auch, det bränner till här och var.

Samtidigt har jag längtat efter det lite brännande och brinnande en längre tid. Att något äntligen ska bli synligt och röra på sig. Att jag ska komma någonvart, ävenom det är det sista vi ska sträva till i yogan. Vi behöver inte komma nånstans, men för egen del vill jag verkligen att det inte ska stagnera heller. Bli stelt och oframkomligt. Det ska få flöda fritt och om det är något Bound Lotus gör, så är det att öppna upp flödet. Ordentligt.

Sat Nam.

8 reaktioner på ”en välsignelse.

  1. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag gillar det. Jag gillar det förutsättningslösa. Det tillåtande. Att var dag känna efter vad som är rätt just nu, istället för att göra på ett sätt som bestämdes förrförra månaden.
    Har heller aldrig förstått det där med att man måste börja om från dag 1 på kriyan igen när man varit sjuk. Eller förstår det gör jag ju, men varför liksom? Om man är ny och inte fått in rutinen kanske, men om man äter, sover och lever yoga så finns det ingen anledning. Ens sanna inre får tala för var dag. Sedan jag började lyssna på det viset så gör jag alltid det rätta. Det rätta för mig. Ibland är det skönt att att vara ihärdig med en kriya, men jag trivs allra bäst när dagsformen avgör vilken kriya det blir eller om det faktiskt räcker med en kort uppvärmning och sedan bara meditera.
    Keep up och Sat Nam ♥

    • Tog någon dag innan jag fått skramlat ihop ord till ett svar :) Så sant det du skriver om att vara medveten varje dag och göra val utgående från det. Att allt inte hänger på om man gjort något i exakt 40 dagar, att det finns effekt trots kompromisser. Jag förstår, liksom du, principen och är helt införstådd med att disciplin kräver… disciplin, men att tumma på hälsan för görandets skull, nej, aldrig!
      Kram och Sat Nam ♥

  2. Wow på det och också att det är ok. Ingen yogapolis som sitter på axeln & pekar då man har sjukuppehåll:-). Kram

    • Men precis! Jag anser att det inom KY borde ventileras mera angående kring disciplinen. För ibland upplever jag att man är onödigt rigid – samtidigt som man förstår, när man varit med en stund, att inget exploderar eller är sämre ”bara för att” man vilar vid sjukdom.
      Kram och Sat Nam ♥

  3. Ping: Min sanning | Stillhet NU

  4. Min yoga är inte så fast som din med antal dagar, eftersom vi har en vilodag i veckan, helst lördag, Saturnus dag som är mest lämpad för andra aktiviteter enligt Hathayogan. Däremot så gör jag det jag fått i cirka ett år, så mitt sikte är långt ställt. Det betyder att jag alltid gör det jag fått av min lärare på morgonen och på kvällen kan jag frilansa lite. Självklart låter jag bli när jag är sjuk!
    Och ja, kroppen styr ju ändå, så det är klokt att lyssna till den :) I Jag gör ju inte baddha padmasana, jag gör parvatansana i padma och så går jag framåt med händerna knäppta och raka armar. Jag lovar, det är samma här, fokus flyttas hela tiden, från höften till händerna och just nu är insidan på händerna det jobbigaste! Har aldrig känt det tidigare. Vissa dagar kan jag knappt röra mig när jag går ur den men det känns alltid bättre efteråt. Alltid. Kram och jag trodde det var du på bilden!

    • Som du vet spjärnade jag emot utav bara tusan när jag gav mej in i KY. Med hathayogan och ashtangayogan i ryggen, där lördagen innebär vilodag, så hade jag jättesvårt att förlika mej med den ibland rigida kontinuitet som KY står för. Idag förhåller jag mej på ett helt annat sätt och därför är en sjukdag ingen big deal för mej, men jag vet att många som är nya till KY fajtas ordenligt med det. Som jag skrev åt Ulrika här ovan så önskar jag mer öppenhet kring detta. Disciplin JA! men också acceptans, välsignelse och sunt förnuft!
      Kram och Sat Nam ♥

      PS. Ja, hihi, nästan så jag tror det jag också – att det är jag på bilden :D DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s