och hela ansvaret är mitt.

Vid den punkt där det är väldigt tydligt vad som ger mej energi och vad som bara är släpigt och segt. Vet precis vad jag helst vill göra och ytterst medveten om vad jag helst bara struntade i. Känner igen det från när jag gjort Sat Kriya under en längre tid och känselspröten stått åt alla håll. Nu är jag tydligt djupt nere i min bundna lotus korridorer och effekten är densamma.

Det är så bekant. De perioder då min sadhana på morgonen är den enda stund på dagen då jag verkligen, verkligen vilar. Som ett djur lapande vatten vid en oas. Allt sätts på paus och jag låter inget runtomkring få klampa in. Det går inte riktigt att beskriva, men från det att jag tänder rökelsen till att jag rullar ihop mattan så gäller undantagstillstånd. Inget i mej har lust eller reflex att kolla av mobilen. Inget i mej tänker på allt halvfärdigt. Inget i mej vill vara någon annanstans. Det är väldigt få andra stunder, som har den kvaliteten idag.

Förutom… när jag är ute. Ute på egen hand eller med hundarna. Gärna länge och allra helst där inga bilar, folk eller fä stör. Jag ligger i överkant med antalet km när jag ser tillbaka på senaste årens statistik. Det är liksom dethär jag vill nu. Ta tillvara kroppens ork och uthållighet. Carpe Diemma varje stig och njuta varje meter. Jag älskar flödet när jag tappar respekt för kilometer och mil, när jag bara harvar iväg och så får det ta den tid det tar. För tid, det har sedan länge struntat i när det kommer till både löpning och vandring. Och ju längre jag är ute, desto längre ifrån kommer jag allt det som annars ramlar över mej i vardagen. Framför mej har jag flera specifika vandringar inplanerade och det om något är en god morot att tugga i sig när jag smäller igen ytterdörren och går ut i alla väder och känslor.

Förutom… när jag låter skivstången gå i sin linje dit den ska. Stabilt, starkt och kontrollerat. Min styrketräning är verkligen en ventil. Jag får bita ihop och bryta ner det som irriterar mej, frustrerar mej och förminskar mej. Även fast det inte alla gånger blir så tungt och så fokuserat, som jag vill, så mosas oväsentligheter ner till molekylnivå. Känslan av att vara stark står över så mycket bullshit och den känsla jag har i kroppen just nu är soliditet. Eller som maken sade när han lyfte mej för en tid sedan, alltså, du är som två personer intryckta i en. Och det är så jag känner det själv. Jag har verkligen inte all världens rörlighet och proportionerad styrka i min kropp, men det finns en väldigt mycket starkare mittlinje i både min fysik och mitt psyke än någonsin tidigare. Därför tränar jag. Därför!

I alltför många veckor sedan i höstas nångång har jag inte riktigt haft utrymme för min sadhana, för mina mil i löp- och vandringsskor och för min dedikation till styrkelyften. Ur det har min ansvarströtthet, planeringströtthet och beslutströtthet vuxit aningen för mycket. Jag vill inte ha det så. Därför kommer jag väga på guldvåg allt jag engagerar mej i. Det låter kanske simpelt, men att vara alert vid varje val och noggrannt välja sina ja och nej, är färskvaruintelligens. Inget som går av sig själv. Och hela ansvaret är mitt.

8 reaktioner på ”och hela ansvaret är mitt.

  1. Så skönt att du kan se det så tydligt. Och så skönt att du har de här olika delarna att luta dig mot. Som du vet är jag ingen löpare, men däremot en vandrare och jag förstår dig till fullo när du pratar om att vara ute läääänge. Styrkelyften har jag inte hittat till ännu, men är på väg :) Och yogan, ja, du vet. Du går från klarhet till klarhet och jag känner verkligen hur mycket jag tycker om det, dig!

  2. Åh Nina, det är som att öppna en godispåse att läsa här. Din energi strålar ända hit, du vackra starka skogsväsen, hi hi. Kram♥

  3. Exakt så känner jag inför min träning. Jag tränar inte för att inte bli tjock, jag tränar för att inte bli galen. Tack för att du satte ord på känslan!

  4. Alltså Nina…du skriver och uttrycker dig på ett sätt som är mästerligt!! Innehållet är briljant! ”Färskvaruintelligens”. Älskar’t. Jag förstår, det där med att känna trötthet inför val som faktiskt påverkar ens liv, det är lite farligt. Jag menar, om man väljer galet och ingen tar emot en när man ”faller” så kan allt bli pannkaka. Att vara alert vid varje val är något jag prioriterat de senaste åren. Försökt att prioritera. Börjat lyckas med att prioritera. Det har för min del att göra med självrespekt och återupprättande och återuppbyggande. Som jag sagt tidigare, jag njuter faktiskt av mig själv, tycker att mitt eget sällskap är riktigt förnöjsamt! :) Och jag tar mig tid med att känna in vad jag vill och behöver. And the rest will follow. Kram och Sat Nam!

    • Hjälp och tack för alla de vackra orden, är du säker på att du läst här?!! :) ♥
      Ja, ibland känns det som att ens liv kräver ren och skär raketvetenskap för att man ska lyckas ta sig i land…! Men så märker man att det ändå händer saker och man blir klokare efterhand. Kram och tack än en gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s