när man inte har en susning.

befunky_oldphoto_12

Jag är nästan för strukturerad och bestämd. Vet lite väl bra vad jag vill. För det mesta. Det gör att de gånger jag verkligen inte har en susning eller inte kan bestämma mej, suger massor av energi.

Jag vet i sanning inte hur jag ska göra med min yogafortsättning. Jag har kastats mellan att först vara tvärsäker på lärarutbildningen Steg 2 och sedan Sat Nam Rasayan Steg 1, till att faktiskt inte veta någonting. Jo, jag vill, men jag är fortfarande hopplöst trött på logistiken. Är det inte Toscana en vecka så är det sju gånger t/r Umeå plus en resa till Tyskland för certifiering.

Allt kostar. Mycket. Det är värt det. Jag vet. Ändå går det inte att blunda för hus- och billån, och att det finns annat som jag hemskt gärna vill leva, uppleva och vara med om. Det är just själva resorna som tar mest både ekonomiskt och energimässigt. Allt som är overseas är kostsamt då jag bor där jag bor.

Samtidigt vill jag ju såklart följa mina lärare. Det är de som visat mej vägen och jag vet att jag får det jag behöver av dem. Ändå har jag nu börjat snegla på alternativ och det finns ju en del, om man säger så. För nånstans måste jag sätta ramen för vad som är skäligt och rimligt. Att kunna sätta sig i bilen hemma och på några timmar vara framme vid kursplatsen. Eller boka tåget och bara få luta sig tillbaka. En kompromiss behöver inte alltid betyda att man byter ner sig, för mej handlar det allt oftare om att våga bryta mönster och våga hoppa in i något okänt.

Funderat massor senaste tiden och hoppas lite barnsligt att bara jag knäpper mina händer så ska något teleportera mej dit jag ska vara och så blir det rätt. Och lätt. För det svåra har jag nog av. Det krångliga och snåriga. Flyg att passa. Flyg som inhiberas. Tåg och båtar som går på helt andra tider än vad de borde för att det ska synka med kurstider. Dyra övernattningar. Dyra dagar med tjänstledighet från jobbet. Vataöverslag i kroppen. Tröttman som slammar igen dagarna efter resorna. Känslan att hela tiden vara ur fas.

Ändå vet jag ju hur nödvändigt det är att komma iväg. Få vara elev. Få ta emot. Bli omhändertagen och sedd.

Hursomhelst. Jag gav upp lite häromveckan. Har inte besvarat anmälningsbekräftelsen för Sat Nam Rasayan-utbildningen. Jag har gott om tid, den börjar först i höst, och jag kan låta sommaren gå innan jag bekräftar. Jag beslöt också att inte gräma mej över någon fortsättning överhuvudtaget. På ett tag.

Och vad händer. Jo, i mitt Facebook-flöde susar ett lite anonymt inlägg förbi. Jag kollar datumen. Anmäler mej. Bokar tåg och hotell. Ett veckoslut i början av april åker jag till Helsingfors. Den första yogaläraren jag träffade i kundaliniyogasammanhang, Guru Dharam Singh, kommer för att hålla workshop i Sound, Light & the Science of Ascention och hela lördagen en Gong Training. Jag ska få spela gong! Hjärtat skuttar!

Sen får allt annat komma när det är dags. Nu tänker jag luta mej mot Guru Dharam, som där på Ängsbacka Yogafestival för snart sju år sedan vägledde mej in i en av de vackraste meditationer jag upplevt. Och som manifesterade kundaliniyogan i mitt ♥ Wahe Guru.

På bilden mina lärare, Viveka, Maja och Eleonor,
från en utbildningsträff i Umeå nångång 2011-13

11 reaktioner på ”när man inte har en susning.

  1. Å så spännande! Går också och grunnar på alternativ. Häromdagen fick jag en lapp i min hand. Kanske… Kram

  2. Åh så vackert. På något vis. Inte all logistik och trötthet-vindlingarna utan slutklämmen. Det blir det som blir. Varm kram ❤️

  3. När det är rätt så går det lätt😀. Jag tänkte inte alls gå level 2 men sen kom vissheten att jag skulle gå. Att jag var tvungen att gå.. & det ångrar jag inte. Åh Guru Dharam var också min första kontakt med en kundaliniyogalärare & det har satt spår. Och så Gong på det. Perfekt!! Kram

    • Eller hur, alla gånger man trampat i motlut efter motlut…. och så vänder man sig om och inser att det faktiskt går att njuta av utsikten istället 😊 Som Annika skriver, det blir som det blir när det är dags. Kram!

  4. Hej kära du!
    Vill bara säga tack till dig för att du delar dina tankar. Betyder mycket för mig. Har följt din blogg länge och dina ord träffar mig djupt på något vis. Är dålig på att kommentera men skulle just vilja säga tack för dina ord! Hoppas att du fortsätter, ger mig styrka på något vis. Hoppas kunna träffa dig i verkligheten någon gång! Du verkar vara en fascinerande människa.
    Tack från en lite vilsen människa

    • Tack fina P! Du vet att dina ord värmer, visst! Det går upp och ner i (skriv)inspirationen, men att sluta skriva finns inte i mitt vokabulär i detta nu. Glad att du läser ♥
      Kram på dej och hoppas du hittar Din väg framåt!

  5. Hå håå ja jaa vad jag känner igen mig just nu… Jag avbokade första modulen och flyttade fram till hösten . Funderar på Hesa eller Indien och sen vet jag bara inte.. Nåh skit samma det är som det är och blir som det blir 💜 kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s