hudlös.

Hudlös. Ja, det är jag nu. Jag kan inte beskriva det annorlunda. Bara ett tunt, tunt hölje kring vad jag känner och dessutom har jag svårt att sätta ord på vad jag känner. Sådant som inte annars brukar bekymra mej, gör det nu. Och jag är så trött på att försöka förklara vad jag menar och avser. Orkar inte analysera allt, begripa allt eller engagera mej i allt.

Ser munnar som rör sig, men jag vill inte lyssna. Trött på meningslösa samtal. Trött på armbågar. Trött på mer, mer, mer.

Flätar ihop mej i min bound lotus. Den tryggaste platsen jag vet just nu. Där jag är trygg fast det inte alltid är bekvämt. Där jag är trygg fast jag beter mej som en tonåring. Där jag är trygg fast det gör ont ibland.

Det är inte som därute. Där jag förväntas fungera, leverera och vara så jäkla tacksam jämt. Palla med, stå ut och ta all möjlig skit. Slipa, sandpappra och justera för att inte sticka ut så förbannat. Ja, jag är rak nu. Jag är också rak med att det just nu är många, som borde ta sig en titt i spegeln. I ärlighetens spegel. Möta sin egen blick, sitt eget beteende och sina egna val. Jag behöver också göra det – möta an mot allt, som tydligen söker sig upp till ytan just nu. Affirmera ödmjukhet och ännu mera ödmjukhet. Våga stå stilla när alla andra rusar. Våga möta det högljudda med tystnad. Våga vara stark, även när det gör ont.

För nu nyper det nog lite varstans. I en hud, som inte riktigt pallar trycket. Jag kan inte beskriva det annorlunda.

14 reaktioner på ”hudlös.

  1. Varm kram till dig fina ❤

  2. Keep up fina Nina! Kram♥

  3. Tänker att din lotus fungerar. Den drar upp skräpet till ytan och så släpper du det. Det gör ont. Det är smärtsamt att inte vara den leende evigt blissiga. Det här är yogans nakna ansikte som jag ser det (sådant sammanträffande att jag skrev om det mörka i oss, vi traskar tillsammans min vän) och i min värld är det bara att gratulera. Du har tagit dig vidare även om det kostar på. Det är aldrig gratis men ändå så värt det! Och du vet ju att det vänder även om det är en klen tröst i stunden. Många kramar!

  4. Undra om det är något i ”luften”…
    Känner så väl igen mig. Känner mig skör, förvirrad och vet (ibland) inte varför. Och har satt ner foten flera gånger senaste tiden, vilket har gjort att vissa t.o.m. har blivit irriterade på mig. I really don´t care, känner jag bara…!

    ❤️❤️❤️
    Kramar

    • Våren är inte bara tjohejsan! Särskilt inte om det finns annat som rör om i livet (och det har ju minsann du nu ♥) och har man kommit till den punkt att man vågar släppa fram alla känslor, även de jobbiga, så blir det tungt en tid – för att sedan lätta. Jag ser framemot det, när det lättar… på alla plan!
      Kram och ta hand om dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s