om girlpowern, som äntligen smyger ut ur vrårna.

20170411_165044

Litegrann. Någonstans. Så smått. Sakteliga. Är det som att jag börjar få samlat ihop alla delar igen. Jag har ju fått både yogakurs mej till livs och tillräckligt med tråktid i soffan, då jag tittat i kapp mej på Homeland, Bonusfamiljen och Rebecka Martinsson.

Igårkväll styrketränade jag för första gången på hur länge som helst. Lite mjukt och snällt sådär. Som det behövdes! Utan träningen blir jag krokig och kort i alla ändor och stelheten mellan skulderbladen låter inte vänta på sig. Saligheten när endorfinerna slänger av sig vinterpälsen och ystert hoppar runt i kroppen. Att så lite gör sådan stor skillnad.

Och imorse var jag minst lika glad som hundarna över att gå ut. Fast det snöade (april, april) från alla håll och vinden bildade is där den drog fram. Drog upp huvan över huvudet och gick först en runda med de yngre förmågorna, innan jag även kopplade olderman för ytterligare en sväng. De har tittat så längtansfullt på mej senaste veckorna, då jag inte orkat eller ens hunnit med dem. Lika längtansfull har jag varit inför att slippa titta på klockan jämt och slippa känna att jag inte har lust.

För lusten. När den börjar krypa in i vrårna, är det inte längre som det ska. Glad att den börjar våga sig fram igen.

Lördagens gongutbildning finns fortfarande med som en skön ton i kroppen. Övertygad om dess läkande krafter och så trött, seg och snorig som jag var innan allt spelande -och knappt något efteråt- så kan jag inte annat än tro ännu mera på effekterna. Jag tänkte innan att jag kommer ju vara helt döv efteråt. Så mycket ljud som en enda, mindre gong åstadkommer. Nu spelade vi samtidigt på fem stycken, med otaliga crescendon, som bullrade runt. Men om möjligt var det mer tyst i huvudet efter helgen än vad det någonsin varit tidigare. Vi pratade om det också, om att ljudet inte är skadligt på något sätt, ävenom det kan vara fantastiskt högt. Det är liksom inget vanligt ljud. Sen kanske det finns vissa aber för den som har hörselskada osv, men för det friska örat handlar det inte om decibel och volym på det sättet. Det hade inte gått att sova en hel natt till ett ljudbad annars. Om det handlat om skadligt ljud alltså. Tvärtom, att sova under gongspel går alldeles utmärkt. Ljudmagi.

Så med stigande girlpowernivåer i kroppen ser jag framemot en extra lång påskledighet. Ska göra allt jag kan för att bibehålla balansen mellan varsamhet och lusten att vilja, orka och rörelsenjuta.

6 reaktioner på ”om girlpowern, som äntligen smyger ut ur vrårna.

  1. Åh nu blev jag sugen på gongbad. Har inte jättemycket erfarenhet av det men det har varit mäktigt och liksom genomspolande. Tänk om du kunde spela och jag fick komma! Nå. Allt har sin tid som sagt. Kraaam och cool bild!

  2. Yes för girlpower och ibland tror jag att det är bra att lusten kryper in i hörnet och man bara stannar upp och har tråkigt.. desto bättre sen när det vänder! Kram

  3. Åh, vad glad jag är för din skull! Håller tummarna att balansen och lusten håller i sig. :-)
    Kram! ♥♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s