bound lotus eller den lilla kudden under knät.

_1_

I fyra månader har jag levt med Bound Lotus (BL). De mest förlåtande månader jag någonsin tidigare upplevt på min yogamatta. Jag var fast besluten att investera, men inte forcera. Det har varit och är viktigare för mej att gå långsamt framåt, än att klara av den färdiga positionen utan hjälpmedel. Hade Nina 1.0 haft BL, som sin sadhana hade hon givit upp strax efter nyår och garanterat dragit på sig någon ledskada.

Jag använder block, kuddar och scarf för att hjälpa kroppen. Jag sitter inte ens i hellotus, utan jobbar tillsvidare med halvlotus. Jag greppar inte tårna med fingrarna, utan jag har en scarf om foten och håller den istället. Det är inte det att jag inte klarar hellotus, men jag är inte klar och komplett i den ännu. Höften, vänster knä och höger fotled behöver mera tid och mera omsorg för att inte känna sig tvingade in i något de inte är helt redo för.

Allt går, jag kunde bita ihop och stångas med värkande och bultande ben, men är det värt det?
Nej.

Därför jobbar jag inifrån ut och trycker inte in kroppen i något för huvudets förnöjsamhets skull. Eller för att jag en bra dag fixar binda mej, men alla andra dagar inte.

Jag vill arbeta systematiskt och i samarbete med kroppen och allt vad den härbärgerar. BL är inte bara att vika ihop benen och ta tag i tårna med armarna i kors på ryggen. I BL behöver man ge upp alla försök att uppnå en perfekt position, för det handlar så väldigt lite om just det, positionen. Det är mer en resa i självutveckling, en ren upptäcktsfärd i det egna livet. Ett varje dags överlämnande. Kapitulerande.

Men inte en studie i att ge upp och tappa sig själv, inte den sortens kapitulerande och nickedocksblindhet, utan som något modigt och stolt. För det är så jag känner mej när jag dag efter dag placerar ut blocket med en filt hoprullad ovanpå, precis där min panna ska vila. När jag placerar hörnet av den lilla kudden under knät, som jag behöver vara försiktig med. När jag rullar en strumpa och sätter den precis där min krångliga fotled ska vila i famnen. När jag måttar var scarfen ska ligga i min famn, för att jag ska kunna få ett bra grepp innan jag böjer mej fram.

I allt detta förberedande finns hela tiden en stor respekt inför görandet. Jag vill inte hafsa runt med attiraljerna och göra något halvdant. I hängivenheten och noggrannheten finns en förvandling till något bättre, som jag ser det. Kanske inte en bättre människa, men absolut bättre på att vara människa. Och det är det som händer när jag låter huvudet leta sig nedanför hjärtat. Det finns en otroligt viktig symbolik i att låta hjärtat stå högre än huvudet. Så alla mina förberedelser och allt jag investerar i tid och engagemang, betalar sig tillbaka i något som är mer värt än en perfekt lotusställning.

Jag har nog inte varit dedikerad en sadhana på dethär sättet förut. Det är en förunderlig känsla. Jag bugar mej.

 

4 reaktioner på ”bound lotus eller den lilla kudden under knät.

  1. Känner din mjukhet ända hit. Så vackert och precis som det ska. Mjukhet. Närvaro. Långsam utveckling. 🙏🏻

  2. Wahe guru! Kram♥

  3. Vad vackert du beskriver allt! Wow! <3
    Och precis så ska det vara. Inget ska forceras fram. Allt får ta sin tid.
    Minns en av mina lärares dedikation till Bound Lotus. Det smittade av sig, men jag kom som sagt aldrig riktigt fram. BL skulle i och för sig passa mig nu. Ska bara fånga upp motivationen till det. *skratt*
    Sat Nam och kram

  4. En sann kärlekshandling. <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s