#magdamantrat

Det var Lovisa ‘Lofsan’ Sandström och Jessica Almenäs, som myntade begreppet #magdamantrat i sin podd för en tid sedan. Det vill säga att röra på sig, i någon form, en halvtimme:ish varje dag. Det behöver inte vara träning med stort T, utan det kan vara en kort promenad eller ja, bara röra på sig en stund. Eller stå istället för att sitta på jobbet, om det är praktiskt möjligt. Göra något så att kroppen får den livsnödvändiga dosen av rörelse.

Jag tränar ju en hel del, men faktum är att jag liksom mina tränande medsystrar inte sällan ändå rör på mej för lite!

Det är lite så att vi som ser oss som tränande människor, vi har oftast ett större behov av att gojsa ner oss i soffan mellan passen. Verkligen vara skitlata, för att säga som det är. Det är lite allt eller inget som gäller, men faktum är att det inte räcker att kompensera sju timmars sittande på jobb med en timme i garagegymmet på kvällen, ett långpass på söndag och lite intervaller däremellan. Krasst & sant.

Nu är jag överlag rätt aktiv av mej. Har svårt för någon längre session i soffan, absolut inte en hel dag, då blir det myrinvasion i brallan. Så #magdamantrat har nog alltid varit en del av mej, men jag får absolut vara uppmärksam för det kommer så lätt smygande. Stillasittandet. Äh, jag sprang ändå i förmiddags, så jag tar bilen till butiken. Eller, jag lyfte tungt igår, idag ser jag femton avsnitt av en serie och rör inte en fena. Och jag gör inte alla dagar alltför mycket för att komma mej upp ur stolen på jobbet – som idag, när jag hade världens segaste och ömmaste ben efter gårdagens långpass (jag är inte van vid sådär mycket asfalt på en gång). Då sitter jag lite för gärna och det gör inte precis underverk för kroppen. Hej, stelhet.

Nånstans i detta tolkar en del in hälsohets. Att det är något hysteriskt i att sträva efter någon form av rörelse varje dag. Det är sorgligt. När blev det så? Jo, det blir lätt mot det osunda hållet om vi känner att vi måste ta ut oss till kräkstadiet för att det ska räknas, men om vi tänker oss att #magdamantrat mer handlar om att gå ut med hunden än att göra hundra burpees, så finns inget osunt överhuvudtaget.

#magdamantrat är inte att träna.
#magdamantrat är att röra på sig, njuta, andas och känna livet i sig – och det händer liksom inte riktigt mitt i avsnitt sju.

Så ja, även om jag ser det som att jag tränar en hel del, så är det väldigt svårt att komma till den nivå där jag skulle röra mej för mycket. Det är liksom inget som bara händer. Lika lite som att man får biffiga muskler bara av att se åt en skivstång. I wish.

 

6 reaktioner på ”#magdamantrat

  1. Åh vilket härligt inlägg! Jag håller med dig till tusen procent. Jag vill röra mig naturligt hela tiden känner jag. Men att sitta still är inte optimalt, även om många av oss gör det på jobbet. Nu gör jag ju det bara 3 dagar i veckan, men känner att jag behöver kompensera det. När vi gick genom skogen igår från vår stuga tänkte jag just på att hur bra det är med att ”tvingas” gå den där sträckan genom skogen, man måste ju fortsätta gå tills man är framme. Och man kan inte sluta, som man kan göra på gymmet. Jag tangerade dina tankegångar tror jag :) Att bara fortsätta för att man måste helt enkelt och då mår kroppen oftast fint. Stor kram

    • Ja-a, senaste åren har jag verkligen insett vikten av rörelse! Det känns livsviktigt! Jag vill åldras i en rörlig kropp, i en glad kropp och en kropp, som klarar av de motgångar som eventuellt kommer i form av sjukdom och ja, ålder. Så är det bara ♥
      KRAM!

  2. Jag är jätteförkyld så idag sitter jag på kontorsstolen med gott samvete, men jag har skaffat ståskrivbord och försöker stå ett par timmar per dag och när jag pratar i telefon går jag omkring. Bra # ! Kram

    • Hoppas du kryat på dej ♥
      Javisst är det en bra hashtag! Den är ”baserad på” Magdalena Forsberg och hennes inställning till rörelse och vardagsträning efter sin karriär :)
      Kram!

  3. Så sant det du skriver. Många gånger har jag fått det påpekat för mig, faktumet att jag ofta bär, kånkar på matkassar, prylar, trädgårds-tunga-saker, att jag som regel promenerar dit jag ska (bor i sthlm, åker tunnelbana såklart när det handlar om långa sträckor) och mitt svar är alltid: kroppen är gjord för att användas. Det växer armar och ben av en anledning – de är våra redskap. Och allt leder till ett välsmort system. Kroppen är fantastisk!
    Sat Nam & kram!

    • Precis! Jag får också ofta hör att ”jag håller på” och ”hur orkar du”? Mitt svar: Jag orkar för att jag håller på :D
      Kram och Sat Nam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s