när en fyrfotad vän gått hem.

IMG_20170504_211138

Så kom kvällen då det inte gick längre. Min #springhunden, som blev sjuk i vintras, fick så svåra krampanfall i torsdags att det svåra beslutet behövdes tas. Han har varit relativt okej sen mars, men visst har vi sett symptomen. I torsdags när jag kom hem från jobbet såg jag direkt på honom att det var en dålig dag. Någon timme senare var han speedad och precis så orolig, som då i vintras då helsiket brakade löst. Och så kom kramperna. Det var bara att släppa taget. Vi skulle inte palla mera. Inte han heller.

Tungt ja, men omringat av lättnad. Jag har gått på nålar sen februari. Oroat mej. Inte velat vara ensam ute med honom. Nu är det över och ävenom tomrummet såklart märks, finns acceptansen och konstaterandet att det inte fanns alternativ.

I hundgården finns nu olderman, med fjorton år på nacken och ynglingen på tre vårar. Olderman har vi inte heller kvar så länge mer, men han lufsar på och lever stillsamt pensionärsliv. Tvärtom med den andre tossingen. Yrvädret. Galenpannan. Han som ska vara mitt sällskap i skogarna nu. Vi har inte kommit så värst bra överens hittills, men eftersom vi tillbringat mer tid tillsammans pga omständigheterna, har vi ändå hittat nånsorts sätt att stå ut med varandra. Jag hoppas och tror vi hinner nötas ihop alltmer i sommar – jag vill ju ha en kompis med mej längs med stigarna!

Småningom blir en ny hund aktuellt. Fast jag har försäkrat familjen att jag inte kommer hem från fjällen i juni om det blir valp i sommar… Jag ogillar allt vad bundenhet och uppfostran heter. Orka. Nej, eftersom maken dessutom bytt jobb och högst antagligen är ledig väldigt sparsamt i sommar, får valpköp skjutas upp. Tack och lov. Just nu vill jag dessutom bara vila i att oron är över och att slippa gå omkring och vänta på det definitiva. För vi fick deala med det i torsdags och trots tårarna har vi kommit ut på andra sidan.

Vila i frid.

7 reaktioner på ”när en fyrfotad vän gått hem.

  1. Förstår mixen av blandade känslor samtidigt så blev det dags nu, för både hans och er skull. Varm kram ❤️

  2. Åh ❤️ Vet hur det känns att förlora en vän. Det blir så tomt hemma. Kram ❤️

  3. En kram här med ❤❤❤

  4. Läser ditt inlägg och tårar rinner nedför kinderna. Vet precis hur det där tomrummet känns. Älskade djur/familjemedlemmar… ❤❤❤
    Kramar!

  5. Kan bara säga att jag är med dig! Lättnaden och sorgen i en enda klump. <3

  6. Livet med våra djur. Alla känslor. Jag vet. <3 Min lillkille, åttaåringen, grät strida strömmar samma kväll som vi fick hem vår katt (som av en eller annan anledning blivit hemlös): "Jag vill inte att Vega ska dö".
    Inte jag heller.
    Men samtidigt skönt att du nu kan andas ut. Och han lider inte mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s