för de vackra mosskuddarnas skull.

sdr

Det är lite märkligt att gå ut i hundgården där det är en mindre som gläfser, hoppar runt och innerligt visar hur gärna man vill komma ut en sväng. Det är något som inte stämmer. Men så kopplar jag fast ynglingen och får skratta åt hur han snor runt av lycka. Vi har nog inte haft en sådan hund tidigare, som är så filterlös och som med största tydlighet tillkännager allt han tycker och känner. Det går överstyr ibland och det är den biten jag tycker mindre om, men hyser tilltro att det planar ut nu när han kommer få mer tid och uppmärksamhet.

Seg och fyrkantig i benen av gårdagens tyngre knäböj i Strongliftsprogrammet hade jag inte en tanke på att springa. Ville bara ut. I skogen. Så vi ömsom gick, ömsom småjoggade. Bästa när musklerna är lite overload och inte behöver desto mera belastning. Jag slutar aldrig förundras av min kärlek till stigarna. Hur välbekanta de än är, så tröttnar jag inte. Jag kan längta till en specifik glänta eller se framemot en viss sträcka, för de vackra mosskuddarnas skull eller för att ljuset silas så speciellt mellan träden.

Ikväll var fåglarna med oss och kvällssolen värmde riktigt skönt där den kom åt i lä. Det blev mycket tid till sniff på stubbar och grästuvor (inte jag) och pauser med näsan vänd mot solen (nog jag). Egentligen inte så mycket att skriva om, men ändå en stund av Santosha.

10 reaktioner på ”för de vackra mosskuddarnas skull.

  1. Åh jag känner igen mig så i din skogskärlek. I skogarna där jag var som barn kände jag till varje sten, var blommorna växte och när och det var som att komma hem när vi lekte där. Nu har jag en ny skog att utforska, vid vår stuga och den är helt underbar. Som en pelarsal med den där underbara mossan du skriver om, täckt överallt. Så vackert! Kram kram

    • Tänker på den tid då jag så desperat ville flytta härifrån och inte kunde förmå mej se skönheten precis där jag stod. Nu njuter jag av mångfalden och möjligheten att välja vilken av skogarna jag föredrar just idag :) och dessutom vara så väldigt, väldigt nöjd med att bara behöva gå utanför dörren hemma ♥
      Kram!

  2. Närvaro, härvaro:-) och ömsom gå och ömsom jogga det är så jag och min hund alltid jobbar. Kram

  3. Underbart!
    Wahe Guru ❤

  4. Jag känner igen det där. Vissa platser/stigar i skogen tröttnar man inte på, så är det bara! Och den där filterlösa hunden låter som en riktig pärla! Varför ska man filtrera sig…? Hehe! ;-)

    Kram M ❤

  5. Jag får fortfarande flashbacks till skogarna hemma på Gotland, kan plötsligt minnas stigar som jag red för 15 år sedan. Då minns jag inte ett speciellt ögonblick eller en händelse utan en känsla, ett ljus och – kanske – en liten mosskudde. Jag tror att det har med nuet att göra, att jag ofta var helt och hållet i nuet när jag red längs med de stigarna och att de därför etsas sig fast i mitt sinne. Jag har aldrig fått den typen av flashback från en inomhusmiljö eller en stad…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s