my kind of morsdag.

cof

Jag var inte helt övertygad igårmorse. Kroppen allt annat än pigg och hade nog bara gått en sväng kring byn om det inte var för att jag så innerligt planerat att på morsdag vill jag gå en av vandringslederna vid havet.

Så, inte tänka desto mera och in med hunden i bilen.

cof

Kvällen och natten till söndag gick en nattvandring (med fyrahundra deltagare!) längs med Öja skärgårdsled, som jag tänkt gå. Var lite orolig att jag skulle hamna i någonsorts ”efterstädning”, men såg inte en själ på mina 17 km. Skönt. Tack.

cof

Riktigt Ninaväder. Småmulet, enstaka solglimtar och någon regndroppe mot slutet. Vårfärgerna är lika dystra, som de är vackra. Jag kan tycka det är något speciellt när naturen precis skakat av sig snötäcket och inget grönt ännu syns till. Allt är förlåtet på något sätt.

sdr

Det är en vacker led. Alla möjliga underlag, miljöer och vyer. Och långsam! Hade glömt sedan förra gången (ett par år sedan) hur drygt det är att ta sig framåt. Det är stenar, rötter, uppåt, neråt, lervälling… och just därför så otroligt intressant. Bara att ha inställningen att det inte lönar sig att ha bråttom. Det får ta den tid det tar.

Vi gick mest. Pluto och jag. Ja, han heter så, hunden. Med hormonrace i kroppen och tungt huvud av detsamma, så är inte full gas att tänka på.

sdrsdr

Imponerad av arrangemanget kring nattvandringen. Trots att åttahundra fötter trampat sig fram syntes det bara vid de blötaste ställena och inget skräp hade lämnats kvar (jag lovar att jag hade gått i taket då). Inbillade mej säkert, men det var som att skogen var extra tyst och stillsam. Som att den vilade ut efter allt liv, som hållit den vaken en bra bit in på småtimmarna.

sdr

Äntligen doften av hav! Känslan när den börjar smyga in mellan träden, som blir allt knotigare. Hur luften blir kyligare och liksom ändrar karaktär. Blåste ganska bra ner mot klipporna och vågdunsarna hördes redan innan vattnet syntes mellan träden. I love.

cofcof

Beslöt sen att inte ta stigen tillbaka till bilen, utan gena längs med grusvägen istället. Dels hade jag minne av att det var rejält tekniskt på tillbakavägen, dels hade jag inte riktigt lust att klafsa i mer sumpmark (som jag strategiskt lät bli att fotografera, haha).

sdr

Att grusvägen var mer lervälling är en annan historia, men vi småjoggade de 7 km tillbaka och den känslan  när man stuvar in skitig hund i bilen och själv har barr i håret, lerstänk upp till knäna, rödmosiga kinder och avgrundshunger. Och är kissnödig som för fem. Den känslan. Jag älskar den.

6 reaktioner på ”my kind of morsdag.

  1. Du kan som få ordälska naturens alla scenerier! Jag faller själsligen här och där när jag läser din text och ser bilderna. Förstår liksom. Kram!

  2. Älskar också den känslan 😊

  3. Var skulle Nina vara på sin dag om inte i skogen? Fina bilder och härligt sådär i största allmänhet♥ kram på dig och grattis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s