jag och min skottkärra.

IMG_20170521_095851

Nu är den tiden på året då träning och rörelse i huvudsak består av att räfsa och gå på alla fyra i rabatterna för att få ordning på torpet. När jag anlade min trädgård (ja, jag skriver min, för maken är minus noll intresserad) så var min tanke att så lite gräsmatta som möjligt och stora, lättskötta rabatter. Trädgården var då mitt andhål och min terapi (innan yogan kom in i mitt liv) och jag gick till och med en termin på trädgårdsmästarutbildningen, men hoppade av då jag insåg att trädgården ska vara min oas, inte ett yrke.

Idag är det verkligen min oas. En lite överväxt och rörig historia, där skogen omkring vårt hus bestämmer vad som fungerar i trädgården och vad som mossbeläggs och ratas. Jag har bestämt mej för att inte kriga mot naturen, utan där blåbärsriset vill vara får det vara och när någon buske eller perenn inte gillar läget, så sliter jag inte mitt hår för att försöka påverka klimatet. Det är vad det är.

Jag älskar att gå ut på lediga morgnar och börja på. Skuffa runt min gnisslande skottkärra och knipsa med sekatören. Ibland bara sätta mej ner på någon solig plätt och vända fräknarna mot solen. Ibland svära mej svettig över envisa rötter, jobbiga stenar och något kryp, som skrämmer livet ur mej. Bara emellanåt gå in för att vrålhungrig tömma kylen på allt ätbart och sedan ta med kaffemuggen ut, och glömma den nånstans medan myrorna drunknar i den en efter en.

Att sen gå in mot kvällningen med skitiga kläder, rufsigt hår, blåsor i händerna och solömt ansikte. Love it.

Minuset är att allt vad skivstång, löpning och kettlebellswingar bara är att glömma. Åtminstone de mest intensiva dagarna. Finns inte på kartan att orka det också och det kan jag sörja litegrann – gillar ju bröta runt med vikterna. Inte sällan har jag tänkt att jag först röjer färdigt i något hörn av trädgården och sedan bär jag ut gymmet, men hittar mej själv några timmar senare med jord upp till öronen och en tröttma inte av denna värld. Kroppsarbete när det är som bäst. Egentligen bättre än all sammanlagd träning resten av året.

Och det härliga är att märka vilken ork och styrka jag har idag! När jag som tjugofemåring anlade trädgården var jag aptrött efter några tag med spaden och fick ont överallt av att räfsa. Idag gör jag det bara. Tjoff, tjoff och så är det klart. Älsk på kroppen, älsk på att det lönar sig att underhålla och använda den.

8 reaktioner på ”jag och min skottkärra.

  1. Härligt! Fast min man tycker också om att pilla i trädgården och våran är en liten plutt trädgård så förstår jag precis vad du menar. Och kaffekoppar glömmer jag också lite här och var. ❤️

    • Jag skulle nog inte klara mej utan åtminstone lite jord att påta i. Tror människan är (g)jord för att vara nära naturen ♥
      Kram på dej!

  2. Vår trädgård började med att det var vårt sommarhus. Jag lade igen rabatter och annat som inte hanns med. Nu bor vi ju där permanent sedan 6 år i sommar, och har istället anlagt en del. Men vi bestämde från början att man gör bara det man har lust till och det är märkligt hur skönt det är. Och hur mycket som faktiskt blir gjort! Mer än om det hade känts som ett måste. Mitt problem är nästan det omvända, min man slutar aldrig arbeta och han är fysiskt starkare än mig så jag krattar hål i händerna och kvider i ljumskarna när han bara kör på :) Men det är härligt och jag grävde rakt ned i jorden i helgen, naglarna helt svarta men det är som jag bara måste! Kram!

    • Som jag skrev åt Marika. Vi behöver vara nära jorden för att må bra. Så är det bara. Sat Nam ❤️
      Jag höll på att trädgårda ihjäl mej när jag anlade allting, men det var så värt och idag har jag den rufsiga, ändå lättskötta, oas jag alltid velat ha.
      Kram!

  3. Åh nu fick jag lust att vara i min trädgård mer, den har hamnat lite på måste-listan och då blir det inte lika mysigt. Kram

    • Jag lade tid och kraft (jädrar vad jag grävt, haha) på att skapa en lättskött grund och ävenom jag fått göra om, göra rätt några gånger… så är jag tacksam för att jag tänkte till där i början. Trädgården ska man ju kunna njuta av, inte ha som ett årligen återkommande arbetsläger. Önskar dej lagom mycket jord under naglarna framöver ❤️
      Kram!

  4. Det där funktionella… :-)
    Själv bar jag hinder igår, med träningsvärken from hell, efter Göteborgsvarvet… Hehe!

    • Älsk på träningsvärkig kropp, även om man ibland liksom ville skaka av sig den när det är som värst :D ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s