well hello, angels.

IMG_0310

Jag har haft mina änglakort i snart tre år. En bunt med änglar, som blivit nära vänner. Jag drar inte kort varje dag eller lägger dem regelbundet, men i perioder har jag varit riktigt flitig. Och det är som att de behöver användas för att de ska kalibreras rätt… fast faktum är att senaste året har jag mest gått runt dem. De har legat på hyllan orörda. Dammiga. Nästan så jag blivit lite rädd för dem.

Men så förra veckan. Plötsligt var det som att boxen var mer lila än någonsin och jag tog den bara resolut i handen när jag gick förbi där den låg. Jag lade den bredvid yogamattan.

Följande morgon, efter min sadhana, lade jag de tre första korten på länge, länge. Där det första kortet jag drog stod för vad som varit, det andra för det som är nu och det tredje för vad som ligger framför.

Som sagt. Well hello, angels, long time no see, ni verkar väldigt måna om att jag ska vända mej till er igen. Ni kunde inte ha varit tydligare. Sat Nam bara.

Jag ska förlåta det som ligger bakom mej.

Jag ska städa ut och detoxa här & nu.

Jag ska glädjas framöver.

IMG_0313.PNG

Ett par dagar senare läser jag för första gången om Birkan Tore i en artikel. Det liksom hisnar inuti. Som att något vrids om. Eller en kran öppnas. Jag har upplevt det förut, när jag snubblat över något, och har slutat rycka på axlarna – istället går jag vidare med det. Jag tar reda på, läser vidare.

Så i helgen var jag ju såklart tvungen att titta på programmet Räddad av änglar och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det går rakt in. Rakt in nånstans där inget ännu är färdigt förklarat. Halvfärdigt, men välkomnande. Samtidigt fortsätter jag umgås med mina änglakort och det är nästan löjligt vad jag får ta del av, se och känna.

Jag tror helt och fullt på intuition, på magkänsla och känslan av något allomspännande. Stort. Subtilt, men ändå kraftfullt. Det är självklart för mej att lyssna när jag hör något. Se när jag ser något. Känna när jag förnimmer något. Det är inget märkligt. Eller förunderligt. Inte flummigt heller. Eller på något sätt galet. Det bara är.

Och med allt som börjat röra på sig inuti mej nu, så för jag bara samman mina händer och säger tack. Tack för att jag fått skalat av ytterligare lager och letar mej ännu närmare det som känns rätt. Och roligt.

cof

Wahe Guru.

8 reaktioner på ”well hello, angels.

  1. Jag är också väldigt intuitiv och har alltid litat till min intuition, eller magkänsla som människor brukar kalla det :) Ljuset du beskriver låter fint.

    Men i den här branschen finns så många som inte vet vad de sysslar med. Tyvärr. Som i alla andra branscher. Den här killen har jag bara sett trailers på och det har inte lockat till att se mer. Kanske får ge det en chans.

    Jag har träffat medier, healers, präster, vägledare sedan min mamma dog 1987 och mitt stora sökande startade. Varit medlem i en parapsykologisk förening ett antal år och gått kurser för engelska medier bl a Terry Evan – ja du, you name it! Har använt mig av OH-kort, Tarotkort men nu har jag släppt allt det där. Tänker att det finns en tid för allt. Och jag har träffat så många så kallade mediala personer som sagt saker till mig som faktiskt varit helt uppåt väggarna och helt fel. Inget har stämt. Har träffat några få som kan sin sak, dvs vara en kanal och inte lägga in egna värderingar. En buddistmunk jag känner säger att allt det där är irrvägar och något man ska ta sig förbi, en nivå att passera helt enkelt. Många åsikter finns det och sökandet tar sig olika stigar. Idag tänker jag att mitt sökande har lett mig helt tillbaka till mitt eget inre. Haha, och hur klyschigt låter inte det?! Men det är sant för min del. Jag ställer frågorna inuti och svaren kommer. På ett eller annat sätt. Utan kort :) Men jag säger inte att det är fel, bara att jag tror de är ett steg på vägen. Varm kram
    Och långt inlägg blev det!

    • Jag har varit och är i grunden otroligt skeptisk till allt vad medium heter. Faktiskt :) Har nånsorts inbyggd ”flumradar” som är ytterst kritisk. Kan inte läsa tidningen Nära till exempel, för jag orkar helt enkelt inte. Med det inte sagt att jag dissar allt rakt av, herregud, här sitter jag med mina änglakort och är helt salig :D MEN varför jag fastnade för just dessa kort är via en fantastisk kvinna, som jag träffade på just Emmes Retreat för något år sedan och fick ta del av hennes förmågor. För mej var och är hon sann, och tagit hjälp av korten i enlighet med vad hon berättade. Det har liksom känts stabilt och ja, lite roligt helt enkelt. Sen är det egalt för mej om det är placebo eller vad det är – i grund och botten har jag full tillit till min intuition och behöver i sig inga kort för det, men som sagt, det finns en vacker uppmuntran i korten i sig :)
      Sat Nam och Kram!

      • Ja det är en del personer som kan sin sak, som kvinnan du mötte. Jag har också varit skeptisk men både min nyfikenhet och mitt sökande har helt enkelt vunnit. Därför har jag också blivit så paff över de som inte riktigt vetat vad de gjort. I grunden har det för mig handlat om att få ett svar på att döden inte är slutgiltig vilket jag också fått bekräftelse på. Menade inte pånågot sätt att dissa dina kort eller medier i största allmänhet :) Men det förstod du väl?

  2. Ping: Back on track | Stillhet NU

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s