yoga eller inte yoga.

sdr

När det är lätt har jag inte lika lätt att få till min sadhana. Så har det nästan alltid varit. Som dagar när något spännande är på gång, någon resa eller jag ska tidigt iväg av någon anledning. Som när jag har ledigt. Som när det är helt enkelt är något mer än en vanlig dag. Då är jag stissig i kroppen och känner i varje cell att jag inte har lust att yoga. Att jag inte behöver yoga, för det är så sköna energier ändå. På något sätt. Eller, för all del, att jag inte har tid, inte utan att jag stiger upp tidigare än tuppen ens hunnit gå och lägga sig.

Sådana dagar är det lätt hänt att jag hoppar över yogan. Alternativt att det blir en kliande stund på mattan, medan huvudet är någon helt annanstans.

Däremot.

När livet segar på. Dag ut och dag in. Eller när jag är låg. Nere och i obalans. Då är yogamattan min tillflyktsort. Min plats. Där jag fyller på, stärker och balanserar. Eller när livet verkligen prövar, då jag hänger i lillfingret. Det är då jag håller hårt, hårt i alla tekniker jag har och kunde gå över glödande kol för att få plats med min yoga. Det finns liksom inget alternativ när energin är låg.

Därför har jag i alla år kämpat mest med yogan på somrarna. Har varit alltför lätt att ta semester även från den. Och nånstans finns ju reserver, faktiskt, så det går att bara vara en tid. Leva på gamla meriter och ösa ur energidepåerna. Kruxet är att man blir lite blind för sig själv också. För de kommer krypande – alla diffusa tecken på att man inte gjort sin sadhana. Gamla dumheter kravlar fram och stör. Så står man där och undrar vad det var som hände och varför tog energin slut nu, jag har ju haft så goda dagar?!

Ju längre paus, desto längre startsträcka också. Rutiner ska nötas in över tid. Disciplin är färskvara.

De senaste åren, sedan kundaliniyogan hände mej, har jag ändå haft lättare att hänga i, trots sommarvindar, sol och jordgubbar. Trots att jag tyckt att jag inte måste yoga för att må bra. Trots att jag gärna velat lata mej.

För över allt spänner en känsla av omhändertagande. Att vilja vara närvarande i sitt eget liv och ta hand om sig. Jag älskar att stiga upp tidigt fast jag har ledigt. Få känna att jag har hela dagen framför mej, men att den ännu inte riktigt börjat. Och att precis i den stunden sluta ögonen på yogamattan och ta mej tid att tona in i allt det som är jag. Mjuka upp kroppen, andas igenom densamma och efteråt vara så himla nöjd över att det är gjort! Ärligt! Bara ha det gjort och sedan ta emot allt vad dagen tänker hitta på.

Jag tänker också att det behöver finnas ett mått av beslutsamhet. Det är lätt att tänka ‘imorgon’, men för varje gång man ändrar det till ‘idag’ så är det en bit på väg mot en disciplin för livet. För det blir lättare. Ju fler ‘varje dag’ man sätter in på kontot, desto lättare är det att keep up både när havet kluckar eller när det river i seglen. Sadhana är ju något som finns där för oss…

Getting up in the morning to do your sadhana does not mean you will become God. No, getting up in the morning, you will become you! {Yogi Bhajan}

7 reaktioner på ”yoga eller inte yoga.

  1. Ja jag kan inte annat än att instämma (igen). Jag gjorde ju min yoga och mediterade varje dag på resan, men väl hemma blev det lite sisådär och även om det går så känns det att något fattas. Därför ska det bli skönt med de vanliga vardagliga rutinerna igen nu i veckan. Upp vid 5 med fågelkvitter i bakgrunden. Jag skulle gärna bytt tillbaka till havets brus, men… man kan inte få allt. ;-)
    Ha en fin söndagkväll!
    Kram <3

  2. Disciplin är färskvara – amen på det. Kram!

  3. Hög igenkänning på allt! Kram♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s