vilken gåva!

#roadtriptillfjälls #dagettochtvå

sdr

Jag är glad att vi åkte. Så glad.

Jag hade en nypa tvivel om jag skulle orka. I ärlighetens namn. Men jag tänkte att det finns inga måsten, ingen tidspress och det går alltid att tupplura.

Vi tuggade i oss sjuttio mil i söndags innan vi var framme i Kiruna. Jag gillar ju att köra, särskilt längre norrut när trafiken minskar och vägarna plöjer genom vackra landskap. Visst blir jag trött och såsig i huvudet, men inget som inte går att sova bort.

cof

Igår åkte vi upp till Abisko. Som jag längtat!

Och ja, det var precis så vackert som jag föreställt mej. I synnerhet varefter molnen gav vika och liksom klädde av alla snöstrimmiga toppar. Magiskt. Öppet. Stort.

Väldoftande. Skarpt och syrerikt.

Och ögonen bara åt och åt.
Medan huvudet bara vilade mer och mer.

sdr

sdr

IMG_20170619_123418_300

En liten runda på naturstigen gick vi och jag ställde mej symboliskt vid porten, som man går igenom när man startar vandringen längs med Kungsleden. Den ska jag gå inom något år. Jag bara ska.

Så fick jag äntligen se Tjuonavagge, Lapporten. Check på bucket listan.

Vi lunchade på fjällstationen och körde sen upp till Björkliden för att se Silverfallet. Dramatiskt och lite läskigt för en höjdräddis som jag, och som ogillar stå vid branta stup och dessutom där vattnet dånar och rasar utan pardon.

Btw läste jag romanen Tjugo år till dig innan vi åkte. Helmysig kärleksroman, som utspelar sig på Abisko Fjällstation. Sommarläsning!

sdr

Nedanför Silverfallet, där det mynnar ut i Torneträsk, fanns den finaste stenstrand med platta, släta stenar. Allt gick i blågråa toner och med fallets dån i ryggen, Lapporten till höger och ett välsignat landskap bortom vattnet fick vi flera holy photomoments.

sdr

sdr

Sat Nam!

Det är inte så att all tröttma är som bortblåst. Men det är en gudagåva att få vara här & nu. I fjällvaggan. Under dramatisk himmel. I småkylig fjällvind. I skir grönska. Nedanför vitstrimmiga fjäll. Tillsammans med dottern. Vi har och gör det kravlöst. Och jag är för några dagar välsignad med så mycket vackert, med så annorlunda intryck, att jag inte tänker så mycket på det jag går igenom just nu.

Jag tar varsamt och ödmjukt emot denhär gåvan. För vilken gåva det är. Vilken gåva!

16 reaktioner på ”vilken gåva!

  1. Wao! Känns ända ”hem ”hur härligt ni har det! 💚💛 varmaste kramar! Fortsätt njuta!💛💚

  2. Men åååh. Du är sååå värd! ❤️❤️❤️
    Kramar

  3. Vackert ❤️🙏🏻

  4. Jag tänker mig att det är precis det här du behöver nu finaste du!
    Så vackert!
    Kram <3

  5. Kram kram, vackert förmedlat som bara du kan♥

  6. Naturen läker. Och fjäll kanske allra mest.

  7. Så otroligt vacker naturen är där. En sak som slår mig när man ser fjälltopparna runt sig är hur otroligt små vi människor är i naturens famn. Fina bilder och ni verkar ha haft en toppenresa och du har fått ladda upp med ny frisk energi. Härligt!

    • Precis! När man känner sin litenhet är det, åtminstone för mej, som att bara lita på att allt är omhändertaget. Vi kan inte rucka på världen, men vi kan luta oss mot den. Ja, sådär lite flummigt uttryckt :) Verkligen en toppenresa, över förväntan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s