långt om onödiga rädslor och övertygelsens skarpa ljus.

cof

I onsdags hade jag träff med en vacker själ. Ja, jag vill säga så om henne. För det är det hon är. Full med klokskap, insikt och läkande energi. Jag har träffat henne en gång förut, då tillsammans med några andra på en healingkväll. I onsdags träffades vi i enrum och allt var förberett för en stunds vägledning.

Hon ser saker. Vet saker. Kan saker. Medium kallar en del det. Jag väljer att se det som expanderad medvetenhet.

När jag kommer har hon redan fyllt ett A4-papper om mej. Vi känner inte varandra, ändå kan hon berätta så mycket om mej bara genom energimässigt arbete. Men det är inte konstigt eller märkvärdigt någonstans. Det känns tvärtom precis som det ska. Allt hon säger och bekräftar har hjälpt mej mera än vad tex. psykologen åstadkom. Jag blir nästan arg när jag tänker på det. Samtidigt som jag vet att det är två skilda saker, som i den bästa av världar kompletterar varandra, men som i min situation krockar lite galet just nu.

För hela vintern har jag upplevt en mycket större känslighet än tidigare. Jag har tagit in andra människors energier och känslor på ett sätt jag inte tidigare gjort. Jag har vistats i bekanta rum, som tydligt börjat visa sina mörka hörn, märkliga lukter och dränerande vibbar. Allt det bekräftar hon, utan att jag behöver säga något.

Jag har också upplevt att trots min sinande inspiration att undervisa i yoga, har det just under yogaklasserna exploderat av självklarhet. Just då har det varit lugnt inuti, påfyllt och mjukt. Just då har jag inte tvivlat varken på mej själv eller det jag förmedlar. Hon bekräftar det också.

Jämsides med allt som varit tungt har också något skirt pockat på uppmärksamhet. Eller skirt och skirt, det har snarare varit kraftfullt och inte ett dugg blygt. Men jag har lite skrämt backat undan och tänkt att nej, jag vågar inte lita på detta. Det kan inte stämma. Men det stämmer. Är sant. Riktigt. Jag har uppmärksammat en förmåga, som kom till mej i höstas under Sat Nam Rasayan-dagen i Vasa. Den läkande förmågan jag redan har i mina händer och energifält. Nästan skrämmande att skriva det, men jag är så trött på att gömma undan och springa undan.

Så trött på att vara rädd för allt. Rädd för min egen kapacitet. Rädd för vad folk ska tycka. Rädd för vad jag i sanning kan göra och förmedla. Rädd för hur det ska tas emot. Rädd. Rädd. Rädd. Så fantastiskt onödigt. Det är rent resursslöseri. Hon bekräftar det också.

Hon visar också på hur otroligt viktigt det är att jag nu börjar stå på mina egna ben. Jag måste göra det för att kunna leva fullt ut resten av livet. Jag står precis vid vägskälet där jag väljer om jag fortsätter längs med den trygga vägen -den är tyvärr unken och dränerande- eller viker av mot det som sköljer bort bitterhet, egennedvärdering och trötthet. Lätt val, skitsvårt med allt praktiskt och konkret det innebär, men den gåva hon gav mej i form av beslutsamhet och uppmuntran är större än all hjälp tillsammans jag fått senaste veckorna ♥

Ända sedan jag kom hem i onsdags har lösningar, idéer och kreativa tankar tävlat om min uppmärksamhet. Det är helt otroligt egentligen! Jag fyller en anteckningssida i min kalender med möjligheter och språngbrädor. Det pirrar i mina handflator och jag utforskar nya rum och platser i mej själv, yogan och meditationen. Jag vill inte kanske kalla det sensationer, men jag ser på det jag upplevt i vinter med nya ögon. Kaosskärvorna lägger sig en efter en på plats.

Och jag förstår. Förstår. Varför jag inte längre orkade. Min högkänslighet pallade inte mer. Det är som att jag gått omkring utan kläder och skyddshjälm. Andras energier, mående och rädslor har blivit till mina, blivit till blåmärken och skavsår. Jag har inte haft kraft att säga ifrån. Stå på mej. Vågat

vara mej själv. När jag har försökt har jag inte klarat av konflikten, diskussionen och känslan av att jag inte blir tagen på allvar.

Trött på det. Trött på att låtsas vara mindre känslig än jag är. Trött på att inte kännas vid mina förmågor och min sanna kapacitet. Trött på att dras med i hur det alltid varit, ska vara eller borde vara.

Ja, jag är kanske inte som alla andra, men det betyder inte att jag måste formas om och förändras till något jag verkligen inte är!

Så nu sitter jag här. Lördagförmiddag. Bearbetande. Skrivande. På min veranda med solstrålar som busar mellan träden och över gräsmattan. Jag är oerhört ledsen över att allt blivit som det blivit, men samtidigt äter det inte längre av mej. Inte på samma sätt. Jag kan skriva om det nu. Tala om det. Erkänna det. Förhålla mej. Och det är en oerhörd skillnad – från och med nu ska det lösa sig efterhand. Misstron har börjat lösa upp sig i övertygelsens skarpa ljus. Wahe Guru!

15 reaktioner på ”långt om onödiga rädslor och övertygelsens skarpa ljus.

  1. Wow, ja nu är det dags! Det kommer gå lysande❤️ Kram

  2. Jag tänkte på dig häromdagen när jag läste en artikel i Guardian om något som på engelska kallades ”empaths”, en slags högkänsliga människor som lätt tar på sig andra människor sinnesstämningar. Själva artikeln var inte så bra så jag länkar inte men googla det och se om du känner igen dig. Jag ser ju en så liten del av dig här på bloggen så jag vill inte sätta någon etikett på dig men kanske hittar du något som du kan relatera till.

    • Jag ska absolut googla, låter intressant och faktiskt något jag kan relatera till (spontant åtminstone). Tack och glad för att du tänkte på mej ❤️

  3. Kära Nina. Jag har läst igenom dina inlägg och vill skicka dig kärlek och omkringkramar. Jag tänker inte försöka mig på ett uns av analys utan bara säga att jag önskar dig allt det bästa och ljusa och starka – på ditt eget vis. Så som du behöver och vill och kan.
    Så väldigt intressant att läsa det du nu skriver om. Sat Nam Wahe Guru.
    Kram!!

    • Sat Nam verkligen ❤️ Tack för dina ord, din omtanke och för att det alltid värmer lite extra när just du skriver! Kram!

  4. Tack för att du delar med dig av detta! Vi har liknande upplevelser, även om saker omkring ser annorlunda ut.
    Det kan upplevs som både ensamt och skrämmande för det är inte alltid så lätt att prata om det som sker. När så mycket händer på en gång blir det dessutom lätt ”konflikter”. Andra vill inte att man förändras… och så håller man allt för dig själv. Det blir mycket att bära på till slut.
    Jag är glad att du börjar öppna upp och bejaka det som sker, och att du skriver om det för du sätter ord på det som jag jag själv tycker är svårt att uttrycka i ord.
    Ljus & kärlek till dig söstra mi!
    Kram <3

  5. Blir så själaglad! Underbart att små ljus tänds vid din stig, jag hejar påpå dig <3

    • Jamen så är det nu precis. Såg bara en dyster, dunkel stig i våras. Nu tänds små lanternor varefter och skuggorna skingras. Kram! ❤️

  6. Vad härligt att du har fått den insikten/bekräftelsen. (Som vanligt) – hög igenkänning. Särskilt just nu…! ♥♥♥

    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s