den platsen.

cof

Jag är nu på den plats i mej där jag, tyvärr, varit väldigt sällan senaste tiden. Inser jag. Där jag inte jämt känner att jag måste nånting eller att alltför mycket är på hälft. Hur man än vrider och vänder på det bor en liten pedant i mej och hon blir extra gapig när jag inte är i balans.

Ändå har jag senaste åren varit väldigt förlåtande gentemot mej själv. Jag struntar blankt i att följa eventuella husmoderliga regler om hur det borde vara till jul och midsommar. Hålla på med att plocka fram och tillbaka vinterkläder. Tvätta fönster på våren. Gödsla rosorna då och då. Men inte då. Ordna, ställa och stå på huvudet för att vara både bullmamma, heltidsarbetande och dessutom hinna göra det som jag brinner för. Nej, finns inte på kartan.

Trots det.

Trots det, har jag upplevt biljoner små eldar som ska släckas överallt. Inte hunnit med. Inte orkat med. Trots att jag släppt taget om så mycket märkliga måsten.

Nu med flera lediga veckor bakom mej är jag framme. Framme vid det jag äntligen vågar kalla semester. Hittills har det varit en gråzon av sjukledighet och limbo, fylld med allehanda huvudbryer och andan i halsen. Fortsatt småeldssläckande.

Nu är jag mer förnöjd i det lilla. Det är inte hela världen fast dagarna inte är fyllda med prestationer. Har jag gått min promenad och det är det enda, så är det bra så. Är det att få tvättat ett par maskiner, är det mer än okej. Och sitter jag med ett korsord (har saknat lösa korsord, det gjorde jag alltid förut) halva dagen så är det också fine.

Det måste liksom inte vara något hela tiden. Varje dag. Jämt. Som jag uppskattar måste-ingenting-platsen. Det är som en stubbe mitt ute i skogen där man sätter sig och allt rinner av. Önskar alla hade möjlighet att hitta den stubben. Sat Nam.

6 reaktioner på ”den platsen.

  1. Nä det måste inte vara något hela tiden! Det är skönt att bara finnas till och få vara sig själv och med sig själv ibland. Jag försöker sluta att vara så attans präcktig, petantisk och perfekt, det går sådär om jag ska vara ärlig.
    Många kramar till dig

    • Det är en vardagskamp att kunna, rent ut sagt, skita i att var sak har sin plats! Jag måste aktivt ”våga ha oordning” och strunta i smulorna i köket. Herregud ändå :)
      Kram!

  2. Jag försöker också sluta med det och vara mer belåten… tror att när vi har det lite lugnt och tråkigt det är då kreativiteten kommer fram. Så skönt att läsa hos dig om detta, får semesterfeeling fast jag jobbar. Tack och kram♥

    • Sant (eller Sat Nam :))! Jag känner mej fastlåst och oinspirerad när dagarna flyter ihop och kalendern är fullkletad. Det är först när tråkigheten kickar in som det kreativa bubblet hittar upp till ytan!
      Kram och håll ut tills dina lediga dagar breder ut sig framför dej ♥

  3. Haha, jag är född på den stubben och tro mig, det är inte heller nåt drömliv 😉 Blir så väääldigt lite gjort när det inte finns några måsten what so ever 😁 Måtta med allt så blir det balans i tillvaron, men så skönt för din del att du har hittat ditt lugn ❤

    • Ja, tänk så olika det kan vara! Jag skulle behöva flera stubbar i mitt liv :D Borde gå att byta och deala sådär människor emellan – stubbe mot ett par kg myror i brallan ;)
      ♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s