livets alla vindligheter inuti kroppen.

sdr

Nu när perspektiven småningom börjar visa sitt rätta jag, radar också efterklokheterna upp sig. Lustigt egentligen. Hur otroligt blind man kan vara för sig själv.

Jag har gjort Bound Lotus i ett halvt år nu. Går inte att beskriva de första veckorna. Det gjorde ont överallt, men det var ändå inte en kamp. Svårt att förklara. Jag kände ett obändligt driv och en absolut nödvändighet att bege mej in i den bundna lotusens sfär. Gick inte att förbise. Det var bara att buga sig.

Sen har jag haft svårt att se vad som är hönan och vad som är ägget. Min rationella sida påstår helt krasst att BL har väldigt lite med min tillvarokris att göra, medan resten av mej är fullt införstådd med att utan BL hade jag inte kommit någonvart. För jag ser det så – att jag äntligen tagit mej någonstans. Kroppen rapporterar rent fysiskt så många saker just nu att jag knappt hinner ta in allt. Det är som att allt släpper och rasar av. Och vartefter jag blir på det klara med saker och inser saker, så känner jag hur det cirkulerar med ny kraft.

Som att jag väldigt starkt vet att det inte längre är ett alternativ att fortsätta med åtta till fyra-jobbet. Då förtvinar jag. Jag mår fysiskt illa vid tanken på att arbeta som jag har gjort. Jag mår fysiskt illa när jag ser min arbetsplats och de gånger jag haft ärende dit sen jag blev sjukskriven. Det är en så fysisk känsla och helt omöjlig att ignorera. Jag har haft den från och till genom åren, men aldrig så kraftfullt som nu.

I vinterns och vårens alla Bound Lotusar har kroppen väldigt tydligt visat hur den mår. Jag har bara inte klarat av att lyssna. Nu, vartefter jag slappnat av och i sanning haft en time out från vardags- och arbetslivet, så har också min kropp reagerat och liksom kommit till mötes. Jag har aldrig tidigare upplevt sambandet mellan kroppen, känslorna, sinnet, minnena och det allra innersta, som jag gör just nu! Jag kan fysiskt känna var i kroppen det är oländigt och oframkomligt – och jag känner när det ger efter.

Efter flera veckors löjlig styvhet i leder och styrkebortfall, åtminstone har det känts så, så har jag känt senaste dagarna att kroppen öppnat upp. Slappnat av. Som om varje insikt och beslut jag tar, gör att det lättar inuti. Stärks. Balanseras upp. Jag har inte sett på maken, faktiskt, hur fysiskt konkret livet är manifesterat i kroppen. Helt otroligt. Jag bugar och bugar igen.

~Wahe Guru~

 

2 reaktioner på ”livets alla vindligheter inuti kroppen.

  1. Det låter magiskt… Kram och grattis♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s