med rundade hörn.

IMG_0354

Jag har plockat bär i veckan och hållit höstens första yogaklass. Jag har njutit av båda, ävenom det gjort mej trött – på ett bra sätt. Andra saker dränerar fortfarande och jag har kanske tvivlat mer på mej själv denhär veckan  än jag hittills gjort i sommar – och den tröttheten tas inte igen på bara någon timme.

Önskar att jag kunde dra upp snoret, skärpa mej och bara förlika mej med min situation. Men det funkar ju inte så.

Önskar också att jag kunde skriva ett inlägg där jag pustar ut och slappnar av. Där bitar fallit på plats och jag inte längre behöver kastas omkring i ovisshet.

Önskar att det fanns en mer övergripande förståelse för att det är väldigt svårt att må bra när man inte mår bra. Sic!

Den del av mej som mår bra är den som får vara sig själv och leva i sin egen takt. Där bor yogan, naturen och de sanna människomötena. Där bor inte en massa tider att passa, oförståelse och krav på att jag ska rycka upp mej.

Jag har valt att vara transparent med hur jag mår, men i en del ögonblick ångrar jag det. En ständig balansgång, men samtidigt en så viktig del av min läkeprocess. Jag är liksom trött på att gömma och förminska. Det enda jag önskar är att allt fyrkantigt blev mer rundat i hörnen.

7 reaktioner på ”med rundade hörn.

  1. Jag ser dig finaste du. Jag hör dig.
    Kramar och värme ❤

  2. Åh Nina. Tänk om allt bara gick snabbt som är tufft. Det tar tid. Det måste få ta tid när man går igenom utvecklande processer. Och nej, det är sällan bekvämt, men det vet du ju. Kanske frustrerande att egentligen ha koll på allt det där som jag vet att du har. Dina önskningar visar mer var du är just nu tänker jag. Du kommer att skriva det där inlägget en dag när du pustar ut. Men inte just nu. Du kommer att slippa dra upp snoret i näsan nu för du har egentligen valt. Skickar alla kramar och krafter jag har till dig min vän ❤❤

  3. Syster! Jag har kommit ner från fjälls igen och läser detta inlägg som första på en månad. Det där dubbla med att vara transparent känner jag igen mig i – och nu när jag har mått bra i över ett år är jag förvånad hur snabbt folk verkar glömma. Jag tyckte jag var så öppen när jag mådde som sämst, och tänkte att det här kommer nog andra spegla för mig i en lång tid framöver. Kanske folk är så tacksamma när det mörka backar att de bara omfamnar det ljusa då? Jag vet inte. Tacksam över att du skriver, tacksam över att du finns. Kramar!

  4. Det är bannemej inte lätt att vara människa. Tycker att det låter helt okej bara med bärplockning, skog och yoga. Kramar i massor!!! <3

  5. Kära Fina Du, jag blir rörd av att du har modet att skriva som det är, att våga tala om det som de flesta inte talar om, hur man mår när det inte är bra. Såklart ska du göra med ditt bloggande som du själv känner är bäst, men jag är fullt övertygad om att vi är många som läser och känner med dig, känner igen från egna tider av skav och kamp, andra som berörs av att äntligen läsa ett ärligt blogginlägg och hämtar styrka ur det.
    Och fräs ut det där jädra snoret, förlika dig inte med något som inte är bra för dig, ge dig det du behöver, låt dig ha den tid du behöver. Jag skulle ju inte ge råd, jag bara vill bekräfta dig, jag läser dig hursom.
    Med varm kram från mig. <3

  6. Ni skriver så fint och jag kan bara tacka från ett hjärta, som blir alldeles rört ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s