inget kommer att explodera.

Det är så konstigt. Hur förbannat låst man kan vara i sig själv, i många år, men hur det från nästan en dag till en annan plötsligt inte känns så fastlåst längre. Ungefär där är jag.

På många sätt var sommarens bakslag livsnödvändigt. Jag behövde älta genom allt och jag behövde få dra mej undan. På alla sätt. Det löste i sig ingenting, men samtidigt löste det allt. För jag kom mej vidare. Ännu är sannerligen inte alla bitar på plats och egentligen borde jag väl fortsättningsvis angsta och älta, men det finns inte riktigt där längre. Det är som att jag äntligen fattat att inget kommer att explodera.

Har verkligen, verkligen hasat runt i helgen. Ute har det dessutom varit äckligt kallt, (g)rått och regnigt. Rejält trött av förra veckans fullproppade dagar, men också av förkylningen. Hunnit tänka, men inte älta. Stor skillnad.

Planerat och funderat kring hur jag behöver lägga upp min höst för att palla med eventuellt dubbeljobb och yogaklass varje vecka (efter att ha hållit varannan vecka i flera år). Men jag är inte orolig. Faktiskt inte. En sällsam känsla.

Det är nog för att det rör på sig. Det gör verkligen det. Sådär så jag i ärlighetens namn inte riktigt förstår och ser vad det är som hållit mej tillbaka förut. Jo, rädslan att inte orka. Rädslan att inte klara av. Rädslan att inte få tillräckligt med vila. Rädslan att mitt brokiga bagage ska ligga mig i fatet. Rädslan att min tröttma aldrig riktigt ska gå över.

Men jag inser nu ~trumvirvel~ att jag har behövt dessa år. Ofantligt mycket. Jag har behövt tacka nej till mycket, jag har behövt uppförsbackarna, jag har behövt arbeta upp en identitet och integritet, både som mej som person och som yogalärare. För nånstans där har jag min nyckel. Fusionen av mej själv. Alla bitar. Alla kroppar. Allting.

Plötsligt passar bitarna. En tydligare bild träder fram.
Och jag ser att jag inte behöver vara rädd längre. Inget kommer att explodera.

13 reaktioner på ”inget kommer att explodera.

  1. Det är som Tetris, som jag brukar säga, bitarna finns där och svävar omkring i rymden och plötsligt en dag faller de på plats.
    Du är så värd det!
    Kram <3

  2. Åh, vad härligt!! ♥♥♥
    Jag önskar och hoppas att alla mina bitar passar så småningom…

    Kram M

  3. Kramar och jag önskar också att mina bitar faller på plats snart. <3

  4. Så underbart när det lättar och man ser mönstren man dragits med och när man inser att det mesta skapar man själv… Heja dig, du är så på väg och jag känner faktiskt också som om mina bitar fallit på plats. Kan det ha något att göra med att vi båda ägnat oss åt padmasana?? Kram!

  5. Så glad jag blir av att läsa här, och nej som du skriver kommer inget att explodera ibland skrämmer man upp sig själv så mycket men det brukar ordna sig till något bättre! Stor kram♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s