hejdå, mitt fyrtioettåriga jag.

2ABDDF7C-4537-4C6F-8B1F-E62652677E7C

Jag ska försöka skriva. Trots feelings all over the place, som en viss prins sade. Samtidigt är jag så väldigt lugn och tillfreds. Det är exakt som det ska vara. Jag har alltså fått ett jobb. Ett vikariat som antagligen löper över ett år. Jag både visste det och inte. Jag hade magkänslan, men ändå inte.

Det är så många aspekter, delar, sidor, bitar… som fogas samman, placerar sig och bekräftas. Det handlar inte bara om att jag fått ett jobb. Egentligen är det bara den sista brickan.

Det första som slog mej när jag fick samtalet om att jobbet är mitt, var hur länge jag gått och väntat. Vi pratar om år. Väntat på att jag ska vara på den rätta platsen i mej själv. För det är min fulla övertygelse att ingenting sker av en slump och ingenting kan förändras eller tvingas i en särskild riktning, om inte kugghjulen sitter rätt.

Jag har spritt ut mej själv alldeles för mycket. Påbörjat, men inte avslutat. Eller gått för mycket all in och blivit kvar. Frustrerat velat massor, men inte haft möjlighet, kraft eller mod. Kämpat på med yogan, ja så krasst är det ibland, men hållit mej fast i övertygelsen att det kommer göra skillnad. Och vilken skillnad det gjort och fortsätter göra!

Varit rädd för förändring, fast jag älskar förändring. Varit rädd att orken ska tryta, fast jag i grund och botten vet att jag har all den power som behövs. Oroat mej för ekonomi, otillräcklig vila och för att utrymmet jag behöver för att känna mej fri ska krympa.

Och så blev det för mycket i våras. Droppar blev till hav. Egentligen gav jag upp. Helt enkelt. Jag lät allt få rinna över, komma ut och vara precis som det är. Det ledde till rannsakan, ångest och en sjuhelsikes ovisshet. Men det ledde också till att jag klart och tydligt kände att min tröttma härrör sig till hur låst jag känt mej i en arbetssituation, som inte passar min personlighet och inte är kompatibel med hur jag vill disponera mina dagar och mitt liv.

Det ledde också till att jag hann utforska vart jag är på väg med min yoga och vad som ska komma härnäst. Och just när jag vågade kapitulera så hörde mina lärare av sig och presenterar det allra mest självklara alternativ – jag visste med en gång att det skulle ordna sig. Att jag bara behövde ha tillit. Nej, kanske inte riktigt så enkelt, men det landade ändå väldigt självklart när jag fick förfrågan om jag kunde bli Kundaliniyoga institutets administratör – och nu sitter jag på två arbeten, som går att kombinera rent praktiskt. Bara det!

Jag har ända sedan vi fick vår dotter vetat att hon skulle bli enda barnet, men jag har ändå skämtsamt många gånger sagt att vem vet, kanske det blir en sladdis när jag fyller fyrtiotvå. Och här kommer universums humor inskridande till ljudet av änglakörer… För flera gånger i sommar har jag dragit Children-kortet och nästan fnyst litegrann och undrat om änglarna skämtar aprilo med mej. Jo visserligen, jag skulle säkert må bra av att vara lite mer lekfull och sprallig, men det har ändå inte känts som att det handlar om det. Men så i fredags när det bestämdes att jag byter jobb på torsdag, så inser jag att det är min födelsedag på onsdag ~japp, jag blir fyrtiotvå~ och är det inte rejält symboliskt att jag dagen efter föder fram ett nytt sätt att arbeta. Mina dagar kommer se helt annorlunda ut, hela mitt liv tar en splitterny vändning. Jag får lära mej nya saker, se på allt med ett barns ögon.

Jaja. Jag må vara flummig och speciell, men det är, som sagt, så många aspekter, delar, sidor, bitar… som fogas samman, placerar sig och bekräftas. Det handlar inte bara om att jag fått ett jobb. Egentligen är det bara den sista brickan. Wahe Guru bara.

Så ävenom jag fortfarande dras med lite rädsla för hur allt ska gå. Ska jag orka? Blev det rätt nu? Och klarar mitt huvud och min kropp att hålla tröttman stången – så att jag vet skillnaden mellan att vara sunt trött (det är ett väldigt fysiskt arbete, jag kommer delvis jobba i ett storkök, dels distribuera ut mat till för- och småskolor) och att helt enkelt vara slut i huvudet. Ändå, nej, jag är inte orolig på riktigt. Det blir en stor omställning, men jag vill den så hemskt gärna och allt är färdigt bäddat inuti. Hejdå, fyrtioettåriga jag, nu gör vi om och gör rätt. Sat Nam!

7 reaktioner på ”hejdå, mitt fyrtioettåriga jag.

  1. Tack! Tack för att du skriver detta för det är precis de ord även jag behöver höra. Ja att stå inför något helt nytt och att se på det med ett barns ögon. Att låta rädsla stiga undan för att låta nyfikenheten ta över.
    Så fint du beskriver det för det är ju precis så.
    Och det här flyter på så fint att det inte kan vara vara annat än rätt. Eller ”går det lätt så är det rätt”, som Ulrika skrev till mig.
    Grattis igen söstra mi och grattis i förskott!
    Stor kram full av kärlek ♥

  2. Det blir bra det här 💜💜💜 Du är stark och klok ✨✨✨

  3. Jag tror att man helt enkelt behöver gå de där kringelkrokarna i sig för att hitta vad som är rätt. Utveckling. Livet. Ja du vet. Slås också av att det är 20 år mellan dig och mig! Och ändå känner jag mig så lik dig och på samma plats väldigt ofta.
    Jag är övertygad om att det här är rätt för dig nu. Kommer något annat sedan så gör det det. Man kan inte gå över bron innan man är framme vid den, och ibland kommer flera broar på raken. Ja du vet. Nu är du där du är och det är fint så. Önskar dig ett varmt lycka till och skickar en varm stor kram <3

  4. Du är inte alls flummig i mina ögon. Du lyckas beskriva känslor i mig, som jag inte kan sätta ord på själv. ÄLSKAR hur du beskriver livet, upplevelser och känslorna på insidan! ♥♥♥

  5. Allt blir bra! Så är det bara. Lycka nu till med din ”sladdis”. Kramar

  6. Jag är så galet glad för dig! Trots att du lämnar biblioteksvärlden… Men livet är ju så där. Jag hamnade helt enkelt på rätt bibliotek på rätt tid i mitt liv. Men det är så härligt att man kan få nya chanser, tycker jag. Att allt inte är utstakat. Att man är 40 plus och måste stanna där man är. Det finns annat som väntar bakom kröken!
    Kram till dig!

  7. Alltså. Ni är bara för bra! Tack för pepp, omtanke och allt däremellan, kram på er! ❤️❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s