hör du?

yb quote

Sällan är det enkelt. När man harvar på i sin yoga. Dag efter dag. Jag brukar prata om änglakörer och att de verkligen inte är generösa med sina melodier… eller hör vi dem bara inte?! Åtminstone jag har många gånger fått omvärdera hur jag ser på min yoga och effekterna av den.

Det är så lätt att fastna i jakten på bliss och sällsam närvaro. Glömma bort att det är i rutinen, disciplinen och vardagen, som under sker. Jag har fler gånger än jag kan räkna, sagt att utan yogan hade jag sannerligen inte varit den jag är idag. Och då handlar det inte om att jag når upplysning varje morgon där på yogamattan, utan snarare vad som händer med mej medan jag lever. Hur jag ser på beslut idag. Hur jag bemöter motgångar. Hur jag väljer annorlunda. Ja, helt enkelt hur jag förhåller mej till mej, mitt liv och allt som går att innefatta i det.

Min kropp är liksom vägen in. Jag gör inte en framåtböj för böjens skull, eller för att sträva efter nånsorts perfektion. Jag gör min framåtböj för att det i den finns en väg till något bortom fysiska förutsättningar. Liksom när jag flätar ihop mina ben i Bound Lotus och fäller ner pannan mot golvet. Ja, det är en fysisk form av knut, men det är bara en aspekt av just den asanan. Och så vidare.

I kundaliniyogan pratar man om vikten av tillit. Och att just do it, som ett visst klädmärke också uttrycker det. Lita på teknikerna. Lita på att den kriya, det flöde, den andning och det fokus vi använder oss av, är uttänkt på fler plan än det som är synligt för det fysiska ögat. Och att det har effekt, oavsett om änglakören uppenbarar sig eller (för det mesta) inte. Att du gör är den stora skillnaden.

För det är när jag gör. När jag upprepar mej dag efter dag. Som något händer inuti. Rör om. Expanderar. Löser upp. Stärker. Tight:ar till. Yogans syfte är ju att balansera och stärka, se till att vi tar hand om alla delar och aspekter av oss. Det handlar väldigt mycket mycket om att vi litar på oss själva, gör det vi ska göra, inte sviker oss själva genom att smita undan och söka genvägar.

När jag ser tillbaka och får lite perspektiv på mej själv och min yoga, så ser jag väldigt tydligt att där är visst änglakörer mest hela tiden. Jag är bara hopplöst låst vid att tro de ska uppenbara sig varje sketen tisdagmorgon när det är sumpgrått utanför fönstret och stearinljuset dränker sig självt. Nej, änglakörerna finns i möjligheter som yogans expansion fört med sig. De finns i glädjehoppet när man äntligen vågar ta ett beslut. De hörs när man plötsligt träffar människor som går rakt in i hjärtat på en. De spelar sin trudelutt när man i en stressig situation får kontroll genom djupet i sitt andetag.

De spelar mest hela tiden.
Hör du det också?

4 reaktioner på ”hör du?

  1. Ja jag hör. Fast jag måste lyssna <3

  2. Yes, wahe guru & halleluja! Precis vad jag tänkte på i morse när inte änglakörerna uppenbarade sig… Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s