livet håller på att landa.

Åh, jag tycker det är jättesvårt att skriva just nu. Det är så skönt att bara vara mellan varven och inte fylla ut varje tomrum med känslan att jag borde producera något eller scrolla genom nätet. Periodvis är det nästan skrämmande att släppa taget om alla uppdateringar, medan det som nu mest bara är skönt. Jag är dessutom fullt upptagen med att sätta mej in i Kundaliniyoga institutets alla förgreningar och behöver ha utrymme för det i lugn och ro. Så efter att ha suttit med texter som ska skrivas eller översättas, rett ut kursupplägg och resvägar till retreatplatser, är det väldigt skönt att bara lägga huvudet på kudden och titta på Netflix istället. Haha.

Annars börjar mina dagar få sitt mönster. En rätt stor omställning att först jobba sig svettig i sex timmar, sedan komma hem och strukturera upp bästa möjliga så att jag får administrationsjobbet gjort och så att resten av livet landar fint där det ska. Kan nästan, nästan känna stråk av stress vissa dagar, innan jag inser att det finns inget att vara stressad över!

Är så inrotat i mej att jag inte brukar hinna med Livet när jag kommer hem från jobbet. Fast nu har jag alla förutsättningar att göra det, jag kommer ju hem två och en halv timme tidigare! Jag hinner absolut! Och mer därtill. Särskilt vartefter omställningströttheten lägger sig och kroppen börjar vänja sig rent fysiskt. En välkommen känsla – att stressen bara är ett hjärnspöke, en efterleva från en lång tids överbelastning i hjärnkontoret.

En annan ljuv sak är att jag i eftermiddag ska hålla en söndagsklass hos en kär yogavän. I hennes yogarum. Hur har jag inte saknat dessa extra tillfällen! Förut hade jag ju rätt ofta workshops och bjöd in till specialklasser. Man jag har bara inte orkat senaste åren. Inte utan att jag efteråt fått kippa efter andan onödigt mycket. Nu kommer det finns mer space för det och jag är så tacksam. Innerligt tacksam.

Ja tänk. Det ordnade sig. Till slut. Det blev som det skulle efter sommarens alla våndor och vändor. Och även om jag inte måste ursäkta mej, så gör jag det ändå, för maken till navelskåderi har nog inte denna blogg varit med om tidigare. Jag har verkligen låtit allt komma ut, ältat i skrift och upprepat mej otaliga gånger. Fast det behöver kanske få vara så, i en tid av förändring. Jag tror det.

9 reaktioner på ”livet håller på att landa.

  1. Jag är sååå glad för din skull! ♥♥♥

  2. Sett din förändring som är stor. Skönt att du (äntligen) släppt allt. Men som vanligt allt har sin tid. Det är så stor glädje att se hur du efter alla tankefnurror och våndor är där du är nu. Det låter så rätt och så skönt. När allt landat av nya rutiner så blir det ännu bättre. KRAM ♥♥

    • Allt har sin tid. Sannerligen. Ser ju tillbaka redan nu på sommaren och att jag hela tiden någonstans visste att allt kommer lösa sig, men det är svårt att lita på den känslan när man är fast i det gamla ännu.
      Kram och tack för allt ditt stöd längs med vägen ♥

  3. Ja det där hjärnspöket som stressen är, du beskriver det så bra och jag nickar igenkännande från min tid i början av året. Jag tycker inte alls bloggen har varit navelskåderi, jag gillar när man är ”naken” och sann med det som är! Kram♥

    • Skönt att höra det inte varit helt hopplöst tråkigt (och jobbigt) att läsa här :) Så svårt att skriva om annat när livet är som det är. Fasader finns det gott om på andra ställen. Kram och tack ♥♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s