mjukhet.

cof

Så makalöst vackert idag. En dag då dimman inte lättat från marken ens en liten stund. Jag var så tacksam över tiden jag tillbringade i bilen. Att jag fick köra genom höstfärger omkramade av dimslöjor. Som i en mystisk sagovärld.

Jag är lite sådan att det vackra vädret intresserar mej inte sådär andlöst. Jag är mer för det dramatiska och lite oförutsägbara. Det omväxlande och annorlunda.

För mej är de gråa dagarna oftast dagar av mer vila och större kravlöshet. Mitt system behöver dessutom mycket fukt, så en mättad luft gör mej oftast lättare inuti. Utan att kunna förklara det bättre.

sdr

Inte bara dimman har mjukat upp världen idag. Min yoga gör detsamma med mej hela tiden nu. Kroppen mjuk på ett sätt jag inte upplevt på länge, ävenom jag arbetar tungt varje dag. Som om rörelsen verkligen gör det den ska. Mjuka upp. Upprätthålla cirkulation. Ändå gör jag inte mer i yogan, sådär som jag nog gjorde för tio år sedan. Var kroppen mjuk, så utmanade jag den mer också. Bände mer. Ville mer. Idag drar jag nytta av mjukheten i meditationen. Att kunna sitta längre utan att få ont. Kunna förbli lättare i stillhet, utan att känna sig tvingad att justera positionen eller bli störd av svidande muskler.

Min Bound Lotus är däremot inte sådär jättemycket djupare, lättare eller mjukare. Den är fortfarande krånglig rent fysiskt och vissa dagar kan jag bli både frustrerad och besviken. Jag har gjort den mer eller mindre i nio månader nu. Har hunnit gå igenom många kroppsdelars klagovisor. Har inte en vrist hotat riva kontraktet, har ett knä gjort det. Eller så har huvudet totalvägrat. Men det är som det är. En pågående process, som jag ju tänkt ha med mej över tid.

Min ena lärare, och kollega, Viveka uppmuntrade annars idag oss att ta del av Gurmukhs 40-dagars meditation Unlock the Heart. Tre minuter. Tre! Sådär så man egentligen inte har någon ursäkt. Jag hakar på. Känns mjukt och nödvändigt.

♥♥♥

10 reaktioner på ”mjukhet.

  1. Den vill jag nog också hänga på! ❤

  2. Åh vad bra den där tanken att ditt system behöver mycket fukt, jag har alltid älskat när det är dimma sen jag var liten och där satt du liksom huvudet på spiken:). Den meditationen har jag missat måste kolla. Kram

  3. Känner som du, har alltid gillat de grå dagarna mer än de vrålsoliga… Det bara är så. Mjukt och försonande. Och ja, den där padmasanan, det tar inte slut, det rör sig både i kroppen och själen av den. ”Padmasana heals all diseases”
    Kram!

  4. Hej kära Nina, jag vill säga att jag läser allt, varenda stavelse du skriver. Jag som ändå vill kommunicera, kommentera, har varit tyst ett tag. Känns lite…oförskämt eftersom du bjuder mig på så mycken klokhet. Jag är väldigt glad för din skull, tänk att livet vindlar runt med en och så kan det bli så bra till slut. Jag tycker att du är så stark och modig, både i ditt leverne, men också genom att du berättar, beskriver vägen fram. Det du nu jobbar med och lyckas kombinera verkar vara så ultimat för dig. Skulle vilja kommunicera, men räds det här med att ”utelämna” sig, vill kunna synas med bild, ge ett vänligt intryck liksom. Nu bränner orden, berättelserna inom mig. Sonen som dessutom fått epilepsi, sonen vars assistansbehov är 100%-igt dygnet runt och som blivit av med varje enda ynka timme, livet som plötsligt inte har en enda riktning, ändå tänker jag gå rakt fram, eftersom jag lever så MYCKET, så innerligt. Om detta vill jag skriva. Och såklart allt annat som rör sig i min själ. Sorry för att jag fyller ditt kommentarsfält. Med varma kramar, din vän i själ och tanke.

    • Kära du! Jag läste din kommentar ”på språng” och har sedan inte alls loggat in, men har flera gånger tänkt på dina ord och på dej. Varje gång du skriver hos mej så berör du. Jag skulle så himla gärna samtala länge, länge med dej – tror vi skulle tala öronen av varandra :) ♥ Känner med dej och sonen, hur det prövar er och allt ni går igenom, helande kram!

      Och du, aldrig känn att du borde kommentera eller att du skulle skriva för mycket när du väl tar tag i pennan! Lyckostund varje gång jag ser att MariaMonika skrivit något, kraaam!

      • Oj, tack!! Så glad jag blir!! Detsamma säger jag, tänker ofta när jag läser dig att du alltid väcker något, berör något som rör sig i mina ”djupa vatten”. Jag som förberett en blogg, men inte vågat skriva, tänker ofta att jag spretar så mycket i mina ämnen att ingen människa skulle bli klok på vem/vad de läser.. *fnissar lite* Å andra sidan så skulle kanske den efterlängtade dialogen bli av på ett sätt. Jag skulle också väldigt gärna samtala med dig – instämmer, det skulle nog kunna bli låångt…
        Varm kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s