en kärleksfull knäpp av insikt.

20171008_100627.jpg

Det kom till mej när jag satt på yogamattan för en stund sedan. Något som slunkit undan en tid och som jag inte riktigt kommit ifatt. Det nuddade mej redan igår när vi reciterade Japji på Sadhanan i Vasa. På yogacentret tillsammans med mina lärare och det gäng, som nu i helgen påbörjar sin tvååriga resa mot att bli yogalärare.

Japji Sahib är Guru Nanaks vackra poem om livet – själens spontana sång om enhet, fulländning och storslagenhet. I denna text finns nycklar till hur vi kan förhålla oss till livet för att leva i enkelhet, flöde och glädje. Att dagligen recitera Japji är en väldigt kraftfull metod för att accelerera den andliga utvecklingen. Det ger dig kontakt med din inre gudomlighet, din inre källa till visdom och din inre renhet och hjälper dig att leva ditt liv från den platsen.” Citat härifrån.

Jag har ingen enkel relation till Japji. Det var sannerligen ingen ögonblicklig kärlek när jag hörde den för första gången. Än mindre när jag skulle recitera den på yogalärarutbildningens första träff. Har sedan dess uppfunnit nånsorts acceptans att den är en del av Kundaliniyogan, men trots försök att lära mej mera och att läsa den varje dag under en längre period, inte hittat riktigt rätt eller hem.

I somras på retreatet väcktes ändå en ny nyfikenhet. Teija, läraren, har ju översatt Japji till finska och hennes innerlighet smittade såklart av sig. Men det gjorde inte att jag tog fram Japji och reciterade härhemma för det.

För jag har inte velat. Inte riktigt tyckt att det hör till min yoga.

Men så imorse när jag egentligen utan att tänka klickade igång Snatams inspelning…

…och började läsa med, så fick jag en liten knäpp på kinden. Ett kärleksfullt nyp av insikt. Vem är jag att välja bort russinen?

Jag vet inte hur många gånger jag sagt både åt mej själv och i mina yogaklasser hur viktigt det är att lita på teknikerna. Vara traditionen trogen och våga tro på att det finns en mening, en struktur och ett syfte även med det som inte tilltalar en. Japji är ju en sådan del av Kundaliniyogan för mej.

Allt har sin tid. Jag vet. Det gör det ändå inte mindre spännande att komma till insikt om något. Jag kanske inte kommer recitera Japji varje dag, men jag har hittat en öppning. En ödmjukhet, som inte tidigare varit synlig. Och ödmjukhet ska man inte bara skuffa åt sidan.

2 reaktioner på ”en kärleksfull knäpp av insikt.

  1. Fint så, jag gjorde ju den sadhanan i 40 dagar med Snatam, men det räcker inte med 40 dagar för att hitta JapJi, det krävs mycket mer än så. Jag tycker mycket om den dock. Kram♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s