inte alltid versaler och fet font.

IMG_20171025_144436.jpg

Just nu hittar jag en massa konstiga tankar och känslor i kroppen. De dunsar mot förnuftet, som försöker värja sig. Fast det går ju inte att vara riktigt rationell och stadig på rösten när det handlar om en själv.

Rätt länge sedan som jag så tydligt känt hur yogan arbetar. Visst, den gör det hela, hela tiden, men det är inte alltid den exponerar sig med versaler och fet font. Som nu. Till exempel när jag kör bil eller när jag står med ändan i vädret och knyter skorna och en pauri (vers) ur JapJi plötsligt hoppar fram. Sällan kommer jag ihåg att kolla upp vad just den och den frasen betyder, men vissa pauris gör sig absolut mer påminda än andra. Eller när jag tydligt upplever hur tankar liksom vänder sig ut och in, utan att jag kan koppla ihop det med något annat än att meditationen har den effekt det är tänkt.

Men tvivlet. På mej själv. Varifrån kom det?

Det trycker sig mot rutan med sitt fula plyte och ifrågasätter mina intentioner, planer och drömmar. Kanske är det hösten? Kanske är det alltings efterdyningar? Kanske är det pms? Kanske är det bara något som kommer för att gå snart igen? – jag hoppas det.

För om det är något jag så himla gärna vill slippa så är det de käppar jag sätter i hjulet för mej själv.

Jag funderade mycket på detta imorse när jag tyst mediterade en stund. Så mycket klokare blev jag väl inte, men bestämde mej ändå för att ägna tid åt föreläsningar online med Yogi Bhajan (finns massor på YouTube såklart) och Jai Dev Singh. Jai Dev som för övrigt fick många bollar i rullning senast jag tog del av hans undervisning – jag hoppas han kommer till Europa för att undervisa nångång snart och att jag då får möjlighet att uppleva honom irl.

När jag känner mej såhär, lite off i min inspiration och kanske lite ensam i yogans alla vändningar, så har jag med åren lärt mej att det som hjälper är att se till att höja vibrationen i livet och systemet; lyssna mer på mantran och chanta med, se på klipp med Yogi Bhajan, ta del av föreläsningar online (många lärare erbjuder bättre material bara man betalar en slant och jag tycker att det är det värt) och verkligen, verkligen acceptera läget och känslorna.

4 reaktioner på ”inte alltid versaler och fet font.

  1. Ja hösten får oss att titta inåt..jag har en mycket mer grubblande veckan en den förra… Så härligt att Jap Ji jobbar hos dig, så spännande… Själv har jag hängt med i en grupp på FB där Adam Svensson sänder live varje morgon men en halvtimmes kundaliniyoga. Första dagen imorse och när yogan är gjord behöver jag inte tänka så mycket på den och det är skönt. och även om du känner dig lite off i inspirationen inspirerar du mig massor. Tack för att du delar med dig och en stooor varm kram♥

    • Förundras över att jag plötsligt bara ”måste” recitera JapJi, jag som nästan sprungit undan förut :)
      Sat Nam och tack för att du skriver så snällt ♥♥

  2. Så här i kontakt med mina känslor har jag aldrig varit.
    Både jobbigt och bra. Men framför allt jobbigt, för just nu kan jag inte tolka allt jag känner och tänker…

    Hoppas du hittar rätt. ♥♥♥ :-)

    Kram M

    • Exakt, det ÄR både jobbigt och bra att ha nära till sina känslor. Det gör livet mer levande, men också tungt när det är extra mycket kaos inuti, som inte bara går att rycka på axlarna åt.
      Kram och du med, jag önskar dej allt gott!
      ♥ kram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s