när yogan är ett fastnålat inlägg högst upp.

Jag tänker på det ibland. Hur det sett ut längs med yogavägen. Hur det var i början och hur det är idag. Inget är sig likt, samtidigt som allt är väldigt bekant. Det är en rikedom att ha texter att läsa tillbaka i, som för mej tillbaka till de första stapplande stegen, får mej att förnimma känslor och tankar jag hade då. Det gör mej ödmjuk och en nypa nostalgisk.

På något plan var det så enkelt när yogan var ny. Så är det ju med all förälskelse. Nyfikenheten, utforskandet.

Nu när yogan finns i hela mitt system och liv, så är det som vilken fördjupad kärlek som helst. Inte alltid så himlastormande, men otroligt tryggt. Det är därför jag gör min Sadhana, för jag vill vara kvar i detta trygga. I min Sadhana tvättar och tar jag hand om mitt undermedvetna. Ett väldigt osynligt arbete egentligen, men som blir tydligare vartefter åren går – när jag fått skalat bort mycket onödigt, bearbetat min historia och börjat få nys om vem jag egentligen är.

Att upprättahålla sin Sadhana är som ett första steg. När den är etablerad och manifesterad börjar vi nosa på Aradhana. Då har vi uppnått ett påtagligt djupare relation med oss själva och har lättare att se oss som en del av något större. Yogan och meditationen är liksom ett fastnålat inlägg överst i vårt liv. Det är också mindre drama på yogamattan, de stora sjoken av motstånd, gammalt bagage och emotioner är bearbetade och utslängda. En sorts förnöjsamhet och njutning tar plats i våra celler.

Prabhupati är som ett slutligt steg. Då är vi ett med vår Sadhana. Vi besitter en neutralitet och har ett space, som känns rent och lätt. Yogan är.

I höst har min Sadhana omformats och blivit mer stabil och etablerad. Så otroligt skönt efter en ganska svajig period. En gnutta nyförälskelse i det jag gör. Efter många, långa månader på autopilot, då jag ärligt inte riktigt vetat var jag har mej själv. Jag har märkt det både i min egen yoga och när jag undervisar. Nu börjar jag hitta tillbaka och det är som en enda lång, välbehövlig utandning – nu finns mer och mer plats för ny Prana.

4 reaktioner på ”när yogan är ett fastnålat inlägg högst upp.

  1. Lite avis på dig, faktiskt. Hos mig är det löpningen som är fastnålat högst upp, men jag önskar att yogan var en starkare och tydligare del. Å andra sidan finns det hopp om att det en dag ska bli så.

  2. Härligt och vilken inspiration även om yogan bara ska bli gjord och jag inte ska fundera på om den är bra eller dålig, yoga med det neutrala sinnet i fokus. Kram

    • Så tänker jag också, allt oftare, att försöka gå in i min sadhana med så neutralt sinne som möjligt. Snatam Kaurs bok är ovärderlig när det kommer till inspiration och fördjupning, jag tänkte till flera gånger när jag läste den.
      Sat Nam och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s