ingen glansbild.

yb quote_2

Åhhgud vad jag är trött. Fredagkväll och jag har gröt i huvudet. Lite för stressigt på jobbet, sådant som jag inte riktigt kan styra över, utan som är en orsak av en längre händelsekedja. Då är det bara att förhålla sig och försöka hålla i sina egna tyglar så att orken inte läcker ut i varje ansträngt andetag.

Behövt räcka till på andra håll senaste tiden också och kan tydligt känna konturerna av min utmattning dagar som denna, då jag slappnar av och välkomnar helgen. Jag må ha mycket och kunna i hög utsträckning leva mitt liv som jag vill, men jag har ingen som fångar upp mej och tar hand om mej sådär översvallande när jag är trött. Tänkt mycket på det i veckan.

Det är ingen som kokar mat till mej. Inte heller någon som sopar golvet framför mina fötter när jag kommer hem och är trött. Eller kokar kaffe åt mej bara för att. Eller bara ser vad som borde göras härhemma innan tvättkorgen väller ut över farstubron. Jag lever inte i ett perfekt glansbildigt, jämställt förhållande och är rätt trött på att låtsas om annat. Å andra sidan har jag genom åren verkligen skalat bort mycket onödigt, som jag tror kvinnor överlag inte riktigt vågar göra. Alla har inte lika lätt som jag att säga upp mej från jobbet som familjens projektledare.

Kommer från en familj där jag tidigt förstod att jag ska klara mej själv. Med en fyrtiotalist till mamma, som passade upp på min pappa och tydligt visade att det är så det ska vara. Sedan mamma dog har det alltid funnits en gnutta bitterhet hos pappa, som behövt lära sig klara sig själv och jag kan ibland känna hur det faller över på mej att jag borde ställa upp på ett sätt jag inte mäktar med.

Så ibland behöver jag höja rösten och säga ifrån. Att jag inte kommer lyfta en finger för något eller någon. Jag tänker tänka på mej själv. Med det inte sagt att jag kräver uppbackning på silverbricka 24/7, men nångång skulle det vara skönt att bara få vara riktigt jävla lat och veta att allt runtomkring inte stannar för det eller blir att ligga tills jag orkar kavla upp ärmarna igen.

Nej, jag drar inte hela lasset hemma och det är inte så att jag i förtvivlan måste delegera hushållsuppgifter, men lite lätt skrapat på ytan sådär så kan jag ärligt säga att jag inte är bortskämd med att bli bortskämd.

En rejäl bit fredagschoklad på det. Och hundra tupplurer i soffan innan jag kravlar mej till sängs. Amen.

8 reaktioner på ”ingen glansbild.

  1. Ja den där fredagschokladen är du värd idag. Jag tycker förstås att du vore värd att bli lite bortskämd också.
    Vet dock vad du menar för jag känner igen mig. Det är tungt att dra lasset hemma, och jag har nog inte lika lätt som du att avsäga mig projektledarrollen då jag dras med kontrollbehovet. Men när båda jobbar ska det ju ändå kunna finnas lite hjälp hemmavid.
    Nåväl… önskar dig vila i helgen!
    Kram <3

    • Det går ju i vågor/perioder, som med allt. Ibland snurrar vardagen och marktjänsten i godan ro, ibland är det ingen som gör ett skit… eller den ena smiter undan mer. Oftast hänger det ihop med ”omkringligheter” eller som nu, när jag skulle behöva sitta på rumpan med både yoga- och skrivjobb, men inte riktigt får ro innan ”världen är färdig” och huset städat enligt min nivå (det klassiska ;)). Jaja, idag är en bättre dag hursomhelst och det var inte jag som dansade med dammsugaren här på eftermiddagen ;)
      Kram och tack för omtanken på alla sätt❤️

  2. Jag tycker att du är underbar som delar med dig så oglansbildigt (👍) av något som i många relationer är ett ständigt skav. Alltför många välputsade liv visas upp och ingen tar liksom sitt ansvar för att man då driver på andra att inte våga annat. Trots att det gnisslar bakom kameran. För egen del så vill jag inte sammanbo alls mer tror jag. Dels har jag fortfarande hemmavarande ungdom med särskilda behov, dels är jag fullt och skönt och helt skamlöst intresserad av mig själv. (en man vid sidan av, när så behövs) När man går ut i det unga vuxenlivet är man ofta dåligt rustad tyvärr för det som följer med familj. Hoppas att de yngre klarar det bättre. Jag har vid flera tillfällen ”sagt upp mig” från hela alltet, i en tid när det inte var så vanligt. Separerat, sagt upp mig från jobb, börjat på konstskola, engagerat mig i mänskliga rättigheter och begått civil olydnad samt rakat av mitt hårsvall. Allt det måste man inte göra, men minns känslan av rakhyveln mot skallen och den bevingade känslan av att det här var typ nödvändigt för att testa hur man blir sedd och mottagen när man gjort allt man inte ska. Och detta är ca tjugofem år sedan. Annat samhällsklimat. Det var stärkande att bli så jäkla ifrågasatt för jag fick rota i mig själv ordentligt. Efter ett par år hittade jag ut och fram till mitt ”kvinnliga” jag på ett självklarare vis. Men visst, för att återgå till det du skriver om (att sväva iväg i en kommentar liksom) jag bildade familj och stod åter inför dessa diskussioner om vem som gör vad och när. Och jag har inget bra svar på hur man ska få det där att fungera. För när man är förälskad och ser lite rosenrött syns inte dammtussarna än. Nuförtiden städar jag endast mina egna. Kram & sorry för spam-kommentar.. ❤

    • Du veeet ju att jag gottar mej åt dina långa kommentarer, låt dem komma bara! ❤️ Är så med dej i mycket av det du skriver, en del saker väcker jävlaranamma, andra mer ledsamhet. Det är inte lätt med relationer, men som jag skrev åt Carina så går det i vågor – och jag tänker att så länge det vågar men man rider vågorna någotsånär tillsammans ändå, så är det okej. Visst får jag spunk ibland av att vara den som har mest koll, men han får ju spunk av andra saker hos mej. Vill ju ibland slå något hårt i träskallen, haha, men lika ofta är jag tacksam att det är just ’vi’. Vi är otroligt olika, något som får oss att glida ifrån varandra i vissa hänseenden, men som samtidigt får oss att fungera friktionsfritt i andra. Märklighetens märklighet när det kommer till kärlek, tvåsamhet och egenheter. Är lite trött på bilden som ofta målas upp att man inte ska stå ut med än det ena än det andra i en relation, jamen, är det bättre att hoppa av genast det skaver?! Nej, det är skillnad på ”sjuka” relationer och ”strävsamma” om jag får uttycka det lite klumpigt. Det finns något otroligt vackert och respektingivande att möta par som hållit ihop i vått och torrt, jag hoppas vara där en dag om hundraelva år, trots att jag får lust att skicka honom på matlagningskurs ungefär elva gånger i veckan :D
      Varm kram!

  3. Och vila dig – vila vila.

  4. Usch, så jag känner igen mig. Min snubbe är iofs bra på att laga mat, vilket jag liksom inte kan längre. Men som nu, när jag jobbar helg, då vet jag att inte många knop blir gjorda hemma. Fredagspopcornen kommer att ligga kvar i soffan.
    Måste bli bättre på att ryta ifrån. Helst innan man vill slita huvudet av partnern, dessutom.
    Bra inlägg! Och vila i helgen!

    • Haha, ja, blir så bökigt med huvuden man måste göra sig av med :P
      Det finns ju två sidor med allt och för mej handlar det mycket om att sänka tex. kvalitetsnivå på städning och att orka vänta in resten av familjen. Och att faktiskt strunta i att laga mat om jag verkligen inte vill eller orkar, herregud, en vuxen man och nästan dito dotter måste väl klara av att göra sig mätta utan min inblandning…. eller?!!
      Jaaa, vilar så det står ut genom öronen – löjligt skönt! ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s