mitt mantra ♥

Rakhe-RakhanharVi sjunger mycket i kundaliniyogan. Alla mantran var faktiskt en av de största orsakerna till att jag hittade till kundalinin. Att sjunga har alltid väckt något i mej, ävenom jag sjunger hellre än bra så att säga. Det fantastiska är att man får sjunga med sin egen röst, precis som den är. Det är inte ens nödvändigt att pricka rätt toner eller behöva hålla någonsorts nivå överhuvudtaget. Nej, när det kommer till mantrasång är det ljudet och vibrationerna som bär, inte att man klarar av stämsång eller höga C.

Ända från min första kontakt med mantran har det känts som att det är mitt språk. Hur märkvärdiga och besynnerliga texterna än må vara. Jag upplever sällan att det varken är svårt att uttala eller att det skulle kännas konstigt. Det är bara rätt, helt enkelt.

Inom kundaliniyogan sjungs de flesta mantran på gurmukhi, som faktiskt betyder från mörker till ljus via munnen.
Gu = mörker
ru = ljus
mukhi = mun

Att sjunga mantran, eller chanta som man säger, handlar om att projicera sinnet. Via ljud, rytm och vibration kommer vi samklang med vårt inre ljud, ursprunget. Det är inget hokuspokus, konstinnerligtmärkligt, farligt eller övernaturligt. Allt är vibration, allt är energi, och genom att chanta söker vi oss mot det ljusa och sanna. Det handlar om positiv affirmering i alla högsta grad.

Olika mantran har olika innebörd. Det är väldigt spännande att ge sig ut på mantrajakt. Läsa om mantran, chanta mantran och småningom hitta ett som i sanning verkligen gräver sig in i en med full kraft. Inte sällan visar det sig att det mantra man dragits till, har en träffsäker betydelse i exakt rätt ögonblick. Men det kan också vara så att det mantra man allra helst vill kräkas på, är det mantra man behöver allra mest. Det visar ofta på en öm punkt i vårt inre, som inte ännu blivit bearbetad. Att då bestämma sig för att sjunga exakt det mantrat i 40 dagar (eller flera) kan vara det som behövs för att kunna gå vidare – bli helare.

Det man kan ha med sig när man läser mantrabetydelser är att en del översättningar kan kännas väldigt sakrala, men det finns oftast också en mer världslig variant och som alltid, man vet bäst själv vad som tilltalar en mest.

Ett av de mantran, som betytt allra, allra mest för mej är Rakhe Rakhan Har.
Första gången jag hörde det var på kundaliniyogalärarutbildningens första träff. Vi var nog flera som fnissande undrade hur i hela världen vi skulle kunna lära oss det mantrat utantill! Någonstans djupt inom mej visste jag ändå med en gång, att här var mitt mantra. Högoktanigt och genomträngande. Med en innebörd, som skar rakt igenom mej.

”Rakhay rakhanahaar aap ubaaria-an
Gur kee pairee paa-i kaaj savaari-an
Hoaa aap da-iaal manaho na visaari-an
Saadh janaa kai sang bhavajal taari-an
Saakat nindak dusht khin maa-eh bidaari-an
Tis saahib kee tayk Naanak manai maa-eh
Jis simrat sukh ho-i sagalay dookh jaa-eh”

Finns många, många inspelningar på till exempel Youtube, men Nirinjan Kaur sjunger på Spotify en av de vackraste versionerna jag vet.

Rakhe Rakhan Har är ett mantra för beskydd mot negativitet, både inre och yttre, som hindrar mej från att gå den väg som är min. Mantrat skär genom varje dålig vibration, tanke, ord och handling. Exakt allt det som förföljde mej i så många år – den ständiga nedåtgående spiralen.

I flera månader brast jag alltid, alltid i gråt av sista raden. Jis simrat sukh ho-i sagalay dookh jaa-eh. Jag kommer känna glädje och all min sorg och smärta kommer försvinna. Sat Nam. Sakteliga har jag erfarit att det är precis så. Ilska och smärta har bytts ut mot ärlig glädje. Och jag sjunger mantrat än idag. Flera gånger i veckan. Faktiskt just nu varje dag, i min sadhana.

Mantrapower ♥

Bild från Satnam.

Annonser